Undersköterskan Anna Karlsson i samspråk med patienten Anna Grubb. Hon och kollegan Kerstin Sjölander oroar sig för hur det ska bli för de gamla när ännu fler tjänster försvinner på sjukhuset.

Undersköterskan Anna Karlsson är uppsagd. Den 31 maj är det slut. Då blir hon av med jobbet efter fyra år på Sundsvalls sjukhus. Hon känner sig lyckligt lottad.

– Det är värre för dem blir kvar, tycker hon.

Arbetskamraten Kerstin Sjölander är en av dem. Än så länge. Hon är inte säker på att hennes tio år i landstinget räcker när det blir dags för nästa omgång uppsägningar.

– Man känner att man ligger på fallrepet. Osäkerheten är värst. Det var allra värst i början när vi fick veta att 700 personer skulle bort. Nu har jag kommit till en punkt där jag struntar i alltihop. Det blir som det blir.

Utgångsbudet har nu krympt till 500. Orsaken är den risk- och konsekvensanalys som huvudskyddsombuden i Kommunal, Vårdförbundet, Saco och SKTF, kommunaltjänstemännens fack, gemensamt arbetade fram.

– När vi förhandlade enligt mbl hände inget annat än att vi förklarade oss oeniga. Det förändrade ingenting. Arbetsmiljölagen är mycket mer kraftfull, säger Margaretha Sandström, Vårdförbundets huvudskyddsombud.

Oacceptabla risker
Konsultbolaget Mantec har arbetat fram förslaget till ny, hårdbantad organisation i Sundsvall. Huvudskyddsombuden dömde ut förslaget och varnade för oacceptabla risker för personalen.

– Vi har inget förtroende för Mantec, betonar Anders Sandström, Kommunals huvudskyddsombud.

Kritiken har tvingat sjukhusledningen och konsulterna att tänka om. Nu filar de på ett nytt förslag.

Tidtabellen har spruckit. Alltihop skulle gå på tre månader och vara klart den 6 april. Nu är den 3 maj ett nytt kritiskt datum. Senast då måste den nya hårdbantade organisationen vara klar, annars blir det inga förändringar före sommaren. Under tiden får sjukhusets 2.800 anställda vänta i ovisshet.

– Jag tror ändå att folk far mindre illa nu . Nu finns det ett hopp om förbättringar. Många säger: ”Vad skönt att det händer något”, berättar Margaretha Sandström.

Rädsla för sjukskrivning
Företagsläkaren Elisabet Finné har märkt att många inte vågar bli sjukskrivna. De är rädda att förlora jobbet.

Hon har också stött på motsatsen – anställda som säger: ”Jag hoppas att jag blir uppsagd. Jag kommer inte att orka när vi blir färre”.

– Det är viktigt att ha personalen med sig när man gör förändringar. Här tar man in en diktator i stället, säger hon.

Elisabeth Finné syftar på sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson. Han började jobba den 8 januari. Redan första arbetsdagen kallade han personalen till möten och informerade om att 700 jobb skulle bort.

Förra året skar han bort 300 fasta jobb på sjukhuset i Örnsköldsvik. 149 vårdplatser bantades till 116. Nästan vart tredje jobb försvann. Undersköterskorna drabbades hårdast. 70 procent av dem försvann. 33 års anställning på turordningslistan räckte inte.

Besked dröjer
Nu är det Sundsvalls tur, men beskeden om den nya organisationen drar ut på tiden. De anställda vet varken ut eller in. Det som sägs på personalmötet ena veckan kan ändras nästa.

– Det är att misshandla personalen, tycker sjuksköterskan Eva Aspholm.

Hon har varit med förr. När sjukhuset i Härnösand lades ner för fem år sedan hamnade hon i Sundsvall. Här var hon med och byggde upp den nya avdelningen för akutgeriatrik – akutvård för äldre, ofta multisjuka, patienter.

Hon har jobbat inom landstinget sedan 1980 och är inte orolig för att bli uppsagd, men vet inte vad hon ska göra. När den nya organisationen införs blir det hela havet stormar. Ytterligare 300 anställda sägs upp, 25 kliniker blir tolv. 42 vårdplatser ska bort.

Camilla Söderlund var också med om nedläggningen i Härnösand. Hon har tolv år i landstinget och är inte säker på att det räcker. I värsta fall blir hon uppsagd lagom till semestern.

– Det här var en rolig arbetsplats. Nu är stämningen jättedålig. Det är missmodigt och uppgivet. Yrkesgrupperna ställs mot varandra. Självkänslan blir sämre. Engagemanget är borta. Man gör inte mer än nödvändigt, säger hon.

Sämre för patienterna
På akutgeriatriken stannar patienterna i sex dygn i genomsnitt. Den tiden ska kortas till fyra dygn.

– Patienterna får det mycket sämre. De skickas hem tidigare och blir liggande i hemmet. Hemtjänsten kommer och gör det nödvändigaste. Det finns inte resurser till mer. Kommunen stänger äldreboenden och sjukhem, konstaterar undersköterskan Anna Karlsson, som också jobbar på avdelningen.

Hon blir snart arbetslös. Kollegan Kerstin Sjölander är i farozonen. Ändå pratar de lika mycket om patienternas problem som sina egna.

– Jag har alltid klarat mig. Blir jag arbetslös får jag ta itu med det då, säger Kerstin Sjölander.

Anna Karlsson hoppas att hon ska få hjälp av landstinget att ta C-körkort för buss och lastbil. Hon blev undersköterska på Karolinska sjukhuset efter tio år på Arlas mejeri i Stockholm.

För fyra år sedan flyttade hon norrut. Hon ville bo i hus. Det hade hon inte råd med i Stockholm, men i Ljustorp ett par mil utanför Sundsvall hittade hon ett 1800-talshus för 700 000 kronor. ”Det kostade som en etta i Stockholm.”

Hon ångrar inte flytten. Hon verkar övertygad om att det ordnar sig. Hon kanske kan försörja sig som snickare eller i kassan på Ica Maxi, eller som undersköterska på en vårdcentral i Härnösand. Där har hon sökt jobb.

– Det gäller bara att klara sig till 2013. Då går många 40-talister på sjukhuset i pension.

Det enda hon fruktar är att tvingas återvända på sämre villkor, att arbetsförmedlingen ska ställa henne inför valet att få indragen a-kassa eller hoppa in på sjukhuset som timavlönad sms-vikarie.

– Jag har gjort det förut. Det är inget liv. Det är som ha ständig jour utan ersättning.

FAKTA /  Konsulter som fifflar och landstingsbasar som avgår

Den 29 december fick sjukhusdirektören Margareta Rödén sparken på order av landstingsrådet Ewa Söderberg (S). Orsaken var Margareta Rödén ville arbeta utan konsultbolaget Mantec.
Landstingsdirektören Sara Ekström vägrade hålla i yxan och säga upp henne. Sara Ekström lämnade sin post i stället. Det blev upptakten till en turbulent period – ”dokusåpan” i folkmun.
Den 4 februari fick konsulten Ingmarie Bäcklin sparken på sin fjärde arbetsdag som personalchef på Sundsvalls sjukhus.
Detta sedan Sundsvalls Tidning avslöjat att hon använt en tidigare arbetsgivares företagskort för privata inköp och att hon hade skulder på en halv miljon kronor hos kronofogden.
Den 25 februari avgick landstingsrådet Ewa Söderberg.