Inkomstskillnaderna har aldrig varit större än nu. Men det är ingen slump. Program för att sätta folk i arbete och andra politiska åtgärder har ökat skillnaderna, enligt forskaren Markus Jäntti.

Sedan statistiken började föras på 1970-talet har inkomstskillnaderna aldrig varit större än de är i dag.

På ett LO-seminarium i dag visade LO-ekonomen Ola Pettersson att utvecklingen följer en internationell trend. De med höga inkomster drar ifrån ytterligare och den riktiga eliten, den enda procent som tjänar allra mest, har sedan 1980-talet dragit ifrån mycket kraftigt.

Men även i botten syns förändringar och de med lägst inkomster har tydligt sackat efter, enligt forskaren Markus Jäntti på Stockholms universitet.

– Tidigare var det först viktigt att öka tillväxten och därefter ansvara för fördelningen av den rikedom som skapas. Så ser det inte ut längre, säger han.

Från 1980 till 2003 ökade löneskillnaderna med 20 procent i Sverige, en ökning som fortsatt under senare år.

Jämlikhetsretorik
Finland har uppvisa ett liknande förlopp och i sin forskning har Markus Jäntti sett hur mycket av inkomstspridningen i Finland som kan ha ett samband med politiska beslut.

– På ett retoriskt plan förespråkar politikerna jämlikhet men när de genomför nya åtgärder görs det numera utan någon som helst analys av hur de påverkar jämlikhet och inkomstskillnader.

Ett exempel är enligt Markus Jäntti arbetslöshetsförsäkringen.

– Man tycker en åtgärd är bra om man lyckas vrida ut några personer till i arbetslivet men ser inte alls till hur samma åtgärd påverkar jämlikheten.

– Grovt indelade kan åtgärderna fördelas på sådant som ska få folk att jobba mer och sådana som ska se till att folk inte svälter ihjäl om de ändå inte jobbar. Så gott som alla åtgärder var inriktade på det första effekten, att få ut folk på arbetsmarknaden.

Små skillnader
En jämförelse av lagändringar och ökade inkomstskillnader mellan 1995 och 2004 visar ett mycket tydligt samband.

– Vi såg att så mycket som 70 procent av hela förändringen i inkomstskillnader under dessa år kunde hänföras till ändringar i lagstiftningen.

Markus Jäntti förutspår också att dagens nuvarande kris kommer att leda till ytterligare ett skutt uppåt för inkomstskillnaderna.

– Tidigare erfarenhet har visat att så sker några år efter att krisen har fått arbetslösheten att öka. Så min förutsägelse är att inkomstskillnaderna även efter denna kris kommer att öka, kanske om två-tre år.

Ändå har Sverige och övriga nordiska länder i ett internationellt perspektiv fortfarande låga inkomstskillnader.

Ansvar hos politikerna
Vad ska vi då göra för att de inte ska öka ytterligare och likt andra internationella trender närma oss ett samhälle med allt fler ”arbetande fattiga”, det vill säga människor som lever i fattigdom, trots att de har jobb?

LO:s chefekonom Lena Westerlund ser flera vägar, främst genom att arbeta för full sysselsättning men också genom att avtalsvägen försöka nå resultat som motverkar ökade löneskillnader.

Men även Lena Westerlund lägger ansvar på politikerna.

– Politiker har direkt möjlighet att påverka inkomstskillnader genom sin fördelningspolitik, det vill säga genom ett bra socialförsäkringssystem, genom bidrag och transfereringar och genom en effektiv beskattning, säger hon.