Ingela Filipsson lider av fibromyalgi och har varit sjukskriven på halvtid i närmare fem år. Hon försökte arbeta heltid men mådde då så dåligt att hon i slutet av januari sade upp sig.

När Ingela Filipsson blev utförsäkrad tvingades hon att välja: Kom tillbaka på heltid – eller säg upp dig.

– Det är så fult. Efter 23 års arbete hade jag väntat mig bättre.

Ingela Filipsson kom till Freudenberg som 20-åring. Hon arbetade med förpackning och avsyning, ett tungt jobb som slet på rygg och axlar.

– Ont hade vi alla, mer eller mindre.

Men riktigt dålig blev Ingela Filipsson först för fyra-fem år sedan. Hon fick diagnosen fibromyalgi, och blev sjukskriven på halvtid. På den andra halvan arbetade hon inom administrationen på en anpassad tjänst.

– Inför årsskiftet, då mina dagar med sjukpenning skulle ta slut, förespeglade arbetsgivaren att det inte var något problem att få tjänstledigt för att gå introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen.

Avslogs
Men strax före nyår avslogs hennes ansökan om tjänstledighet. Ingela Filipsson visar upp företagets svar, som har samma lydelse som svaren till hennes sjuka arbetskamrater. Enkelt uttryckt säger arbetsgivaren: Antingen tror du att du kan komma tillbaka, och då hjälper vi dig att med introduktion och utbildning för jobb på Freudenberg. Eller också tror du inte det – och då ser vi inga skäl att bevilja tjänstledighet.

– Det slog undan fötterna på mig, säger Ingela Filipsson. Jag var ju redan inskriven på introduktionsprogrammet. Och företaget hade sett läkarintyget, som sa att jag långsiktigt klarade att arbeta på högst 50 procent.

Hon ställdes inför valet att gå upp till heltidsarbete eller säga upp sig. Den ekonomiska pressen fick henne att försöka arbeta heltid.

– Det gick dåligt. Jag gick ner mig rejält, tappade all motivation och livslust.

Optimismen åter
Ingela Filipsson tog ut semesterdagar för att orka. Men i längden skulle det inte hålla. Ett stycke in i januari skrev hennes läkare, upprörd över att hans tidigare intyg ignorerats, att Ingela nu måste vara sjukskriven på heltid. Vilket i och för sig inte gav henne mycket, eftersom sjukpenningdagarna var slut.

– I slutet av januari, efter många samtal med min klubbordförande, sa jag upp mig. Jag behövde lugn.

I dag har Ingela Filipsson fått tillbaka sin optimism och envishet. Sedan den 1 mars deltar hon för fullt i arbetslivsintroduktionen, där hon har fått en bra handledare. Hon har redan tankar om tänkbara nya jobb.

Men det svider att hon ställdes inför ett omöjligt val. Valet mellan pengar eller hälsa.

– Cheferna frågade om jag ville bli avtackad när jag slutade. Jag sa nej.