Foto: MARITA PAPPA / SCANPIX
   

SAMTID. Medelsvensson slår sin vana trogen upp tidningen till morgonkaffet och noterar förstrött ännu en nyhet om krisen i Grekland, ägnar kanske en tanke åt eländet, men bläddrar sedan vidare.

Om finanskrisen var det värsta de kunde ge oss, då borde väl Greklands problem inte vara något att bekymra sig över, eller?

Alla kunde andas ut
För ett år sedan ringde flera bedömare i varningsklockorna för ökad social oro och förföljelse av minoriteter i Europa i spåren av krisen. Men det var bara i Lettland och på Island som regeringar störtades av ursinniga folkmassor, och där har jakten på syndabockar främst riktats mot makthavare.

I övriga Europa, liksom i världen i stort, vändes konjunkturen åt rätt håll genom enorma stimulanspaket. Människor fick mat på bordet, och alla kunde andas ut.

Lugnet före stormen
Tyvärr talar mycket för att finanstumultet under hösten 2008 bara var första akten i ett större drama, där politiken intar en viktigare roll i den andra akten. 

Tidskriften The Economist varnade nyligen för att 2009 kan ha varit lugnet före stormen när det kommer till politisk oro, och enligt kreditvärderingsinstitutet Moody’s måste världens skuldtyngda regeringar nu stålsätta sig inför en våg av social och politisk turbulens under 2010.

I år ska nämligen notan för fjolårets krispaket börja betalas, och det innebar gigantiska nedskärningar i trygghetssystemen. Med det kommer både misär och bubblande politikerförakt.

Moody’s ifrågasätter om det överhuvudtaget kommer att vara möjligt att genomdriva besparingarna.

Mer står på spel
Grekland har skakats av upplopp och generalstrejk, och kapitalmarknaden ser landet som den yttersta bastionen. Om Grekland faller, så är risken att andra länder också faller. Och då är hela EMU-projektet i farozonen.

Men det står faktisk ännu mer på spel.

Nedskärningar och arbetslöshet är det en perfekt jordmån för extremism och populism. I Grekland är det den yttersta vänstern som är högljudd, men det verkliga hotet kommer från höger.

Om historien går igen…
Främlingsfientliga partier som under det senaste decenniet vuxit sig starka över hela Europa kan nu spänna musklerna ytterligare: I Frankrike, Storbritannien, Italien, Österrike, Schweiz, Belgien, Danmark, Norge, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Slovakien. Och i Sverige.

Hitler, säger historikerna, hade kanske aldrig kommit till makten om det inte vore för kraschen på Wall Street 1929 och den påföljande stora depressionen.

Om historien går igen är Grekland bara en försmak om vad som komma skall.

Lars Ahnland
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn