Det blir han eller han. I vår väljer britterna vilket parti som leda landet — nuvarande premiärministern Gordon Browns Labour eller konservativa Tories med partiledaren David Cameron.
 

I Storbritannien kraftsamlar facken för att säkra en Labourseger i vårens val. Samtidigt som deras stöd är viktigare än på länge är det oklart hur stor inflytande de får över politiken.

– Det finns en känsla av att valet faktiskt kan gå att vinna bara vi samarbetar. Folk har börjat granska vad de konservativa står för och partiet har inte gjort mycket för att förtydliga eventuella oklarheter, säger Byron Tylor, samordnare på organisationen Unions Together, som samordnar fackens stöd till Labour.

Enligt honom är det viktigt för facken att undvika en konservativ valseger.

– Torypartiet har inte ändrat ideologi sedan 1980-talet. Det betraktar fortfarande Margret Thatcher som sin hjältinna, facken som sin fiende och vill göra undantag från EU:s sociala skydd för arbetare, säger Byron Tylor, som tror att facken kommer att spela en stor roll i vår.

Stred inbördes
Tidigare ägnade sig brittiska fackföreningar ofta åt inbördes stridigheter. Det var otänkbart att något av dem skulle leda eller koordinera hjälpen till partiet. I stället gav föreningarna pengar direkt till Labour och satsade parallellt på sina lokala kandidater, oavsett om de behövde hjälp eller inte.

Men det håller på att ändras. Inspirerade av fackföreningsrörelsen i USA och Australien effektiviserar britterna nu sina kampanjer.
Och efter att Labour de senaste 20 månaderna legat hopplöst efter i opinionsmätningarna håller självförtroendet inom rörelsen på att återvända. Enligt de senaste mätningarna kommer inget av partierna att få egen majoritet.

– Det finns mellan 8.000 och 10.000 medlemmar i varje valkrets runt om i Storbritannien. Att prata med dem kommer att betyda mycket, säger Byron Tylor.

Mun till mun
Enligt honom handlar den nya strategin till stor del om att låta facken kontakta sina medlemmar för att prata om frågor som berör dem. Valinformation kommer inte att distribueras från Labour. I stället kommer den att spridas från medlem till medlem.

– Många medlemmar misstror politikerna men inte sina fackföreningar, konstaterar han.

Dessutom kommer stor kraft att läggas på att vinna osäkra valkretsar. Bättre teknik gör det möjligt att se var behovet är som störst.

I det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar vinner den kandidat som får flest röster. På många håll behövs ingen kampanj eftersom en Labourseger är självklar. På andra ställen krävs en extra mobilisering. Därför kommer facken att ringa sina medlemmar och uppmana dem att gå och rösta, precis som i USA.

Snål budget
Den här typen av arbete blir allt viktigare för Labour, som inte har någon stor valbudget till sitt förfogande.

– De konservativa har mycket pengar för tillfället, inte minst från affärsmannen Lord Ashcroft. Därför är Labour mer beroende än på länge av stödet från fackföreningar och kärnväljare, säger Howard Reed, ekonomisk chef på konsultbolaget Landman Economics som står arbetarrörelsen nära. 

Han tror att Labour därför kommer att föra en något mer radikal politik än på länge även om det sker med visst med viss tveksamhet.

– På gräsrotsnivå minskar toleransen snabbt för stora skillnader i samhället. Frågan är hur mycket av det som kommer att nå fram till partiledningen. De kommer att vara rädda för en allt för vänsterinriktad valplattform för att inte skrämma bort andra typer av väljare.

 

 

FAKTA / Oklart när det blir val

  • Storbritannien styrs sedan 1997 av socialdemokratiska Labour.
  • Gordon Brown är premiärminister sedan sommaren 2007.
  • Det brittiska valet måste hållas senast i juni, men premiärministern väntas utlysa det till den 6 maj. Den senaste tidens krympande gap mellan Labour och konservativa Torypartiet har lett till spekulationer om att det kan bli tidigare än så.

Jon Pelling

Skriv ett e-postmeddelande till redaktionen