ESSÄREPORTAGE. Konst i det offentliga rummet är ingen självklarhet.

I kommuner och landsting finns olika metoder för konstnärlig utsmyckning.

Vid Västerbottens läns landsting används enprocentsregeln. Därför installeras nu samtida konst för 5 miljoner kronor i en ny vård- och behandlingsbyggnad vid Norrlands universitetssjukhus.

 

”Upptåg” av Medbo&Stahle är ett av de nya verken på Umeå Universitetsssjukhus.

Foto: VLL

 
   

Den osynliga kulturen
Att kultur är betydelsefull för välbefinnande, tillväxt och attraktionskraft framhålls i samhällsplaneringen. Men kulturen är tämligen osynlig både i politiken och i samhällsekonomin.

Dessutom är kulturområdet inte lagreglerat vilket innebär att satsningen på kulturverksamhet i kommuner och landsting är både frivilligt och töjbart.

Det började på trettitalet

Med ambitionen att föra ut konst i offentliga miljöer och på arbetsplatser, vilket i sin tur skapade arbetsmöjligheter för landets konstnärer, bildades Statens Konstråd 1937. Då infördes även enprocentsregeln som innebär att 1% av byggkostnaden avsätts till konstnärlig gestaltning.

Regeln kom till i samband med tidens lågkonjunktur som drabbade konstnärerna hårt.

Men den hade även bildningssyfte då bristen på professionell konstnärlig utsmyckning, i exempelvis skolor och sjukhus, var stor. Nu kunde man dock nå ut med kvalitativ konst till allmänheten.

Tillämpas ibland
Enprocentsregeln blev en förebild för kommuner och landsting i hela Sverige. Den används fortfarande som vägledning men organiseras olika.

Vid Västerbottens läns landsting tillämpas enprocentsregeln när nya lokaler byggs.

För tre år sedan gick startskottet för ett nytt hus på 35 000 kvadratmeter i anslutning till Norrlands universitetssjukhus. Med 5 miljoner kronor i budget för konstinköp kunde Gunilla Samberg, konstansvarig vid landstinget, påverka helhetsmiljön redan under projekteringen.

Att leva på sin konst

– Regeln är oerhört betydelsefull. Vill man ha ett levande konstliv måste konstnärerna få möjlighet att leva på sin konst.

Hon anser att kommuner och landsting har ett stort ansvar för detta men påpekar den rådande politiska skiljelinjen vad gäller finansiella resurser.

– De borgerliga tycker att landstingen enbart ska syssla med kärnverksamhet. Det har fått genomslag på många ställen i det övriga landet, dock inte hos oss.

Växtkraft och hälsa

Istället är Västerbottens läns landsting föregångare. Med den unika satsningen på Kultur i vården ska nätverk inom och mellan kultursektorn och vårdsektorn utvecklas. Detta för att "främja kulturell växtkraft, mångfald och ökad hälsa".

– Då forskning visar att konst och kulturaktiviteter är hälsofrämjande för individen har våra politiker stark tilltro till kultur, konstaterar Gunilla Samberg.

Intresse och nyfikenhet

Våren 2010 flyttar Barn- och ungdomskliniken, Kvinnokliniken och Cancercentrum till det nybyggda huset på sjukhusområdet i Umeå.
Här kommer åtta byggnadsanknutna verk installeras tillsammans med hundratals lösa konstverk.

Vad betyder konsten för personalen då?

– Alla vill ha en stimulerande arbetsmiljö. Konst väcker intresse och nyfikenhet även för patienterna som då kan tänka på något annat. Det är mycket dötid för dem på sjukhus, säger Britta Hamre, sjuksköterska.

Ett offentligt rum
Stilla rum är ett litet rum för avsked, meditation och samtal i byggnadens entréplan. Det är helt befriat från religiösa symboler och kan därför användas av alla människor.

– Det har varit min dröm att utsmycka ett offentligt rum som många kan ta del av. Tyvärr är det ont om sådana tillfällen, säger konstnären Annika Sandström, Umeå.

Oavsett vem man är
Vad är då bra konst och hur köper man konst som tilltalar både barn och vuxna?

– Om en spännande form hänger ihop med innehållet då blir det intressant oavsett vem man är. Bra konst kommunicerar och väcker känslor, säger Gunilla Samberg.

Kommunen bygger inte

Även om Västerbottens läns landsting använder enprocentsregeln så övergav Umeå kommun, i likhet med Uppsala kommun, denna för några år sedan. Detta då Umeå kommun hyr alla sina lokaler av andra aktörer som bygger. Och då blir det inga pengar till konst.

– Istället för byggnadsanknutna medel, tidigare ca 500 000 kr per år har vi ett allmänt, årligt konstanslag för 2010 på 1,5 milj kronor som fritt disponeras i det offentliga rummet, berättar Lars Sahlin, konstintendent Umeå kommun.

Kärva tider
Eftersom enprocentsregeln är tydlig, enkel att förstå och tillämpa är han ambivalent till det nya allmänna konstanslaget klubbat av kommunpolitikerna.

För återigen, i laglöst land, vad händer när det blir kärva tider? Hur mycket anser politikerna då att den offentliga konsten får kosta?

Yvonne Rittvall
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn