Männen förhandlar åt LO-förbunden

Tommy Svensson, GS, och Matts Jutterström, Pappers, på väg in till avtalsförhandlingar.

Männen bestämmer fortfarande runt förhandlingsborden. I LO-förbunden styrs avtalsrörelsen uteslutande av män.
— Normen för en förhandlare har varit en man, och det gäller även andra fackliga uppdrag, som ordförande, konstaterar Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande.

När löner och avtal för 3,5 miljoner arbetstagare ska förhandlas är det en syssla främst för män. Knappt vart fjärde fackförbund har en kvinnlig förhandlingschef, och i LO-förbunden lyser de helt med sin frånvaro.

Avtalssekreteraren, som ansvarar för förhandlingarna, väljs oftast på kongresserna. Medlemmarna avgör vem som får uppdraget och samtliga förbund har oberoende av varandra valt män. LO kan centralt inte påverka valen, men Ulla Lindqvist skulle gärna se fler kvinnor runt förhandlingsborden.

– De avtalssekreterare vi har är bra, men ur demokratisk synpunkt är det viktigt att alla är representerade och att det finns kvinnor på alla poster, säger hon.

Att män dominerar förhandlingsarenan tror Ulla Lindqvist beror på en lång tradition inom facket. De tyngsta uppdragen, och dit räknas avtalssekreteraren, har traditionellt gått till män. 

– Det finns en bild av att det ska vara bestämda typer som slår näven i bordet, säger hon.

Tillsättningar granskas inte
Även i de andra fackliga organisationerna dominerar männen. I Sacoförbunden är 28 procent av de ansvariga för förhandlingarna kvinnor, och i TCO-förbunden är andelen 35 procent.

– Det är ändå lågt. En majoritet av våra förbundsordförande är kvinnor, så det är konstigt att det är så få förhandlingschefer, säger Ulrika Hagström, jämställdhetsutredare på TCO.

En anledning kan vara att ordförande är ett mer offentligt uppdrag. Tillsättningen av förhandlingschefer granskas inte på samma sätt.

– Förhandling är ett väldigt statusfullt område, liksom ordförande, men det har aldrig varit någon debatt om könsfördelningen bland dem som förhandlar.

Mytbildning
Att TCO-förbunden lyckats bättre än LO-förbunden med att få fram kvinnliga förhandlingschefer tror Ulrika Hagström beror på att två tredjedelar av TCO-medlemmarna är kvinnor. Många är välutbildade och har vana av förhandlingar då de har individuella löner.

– Att kvinnor skulle vara sämre på att löneförhandla än män är en myt. Om de bara får chansen lyckas de lika bra, säger Ulrika Hagström.

Även om kvinnor och män kan ha olika erfarenheter tror LO:s Ulla Lindqvist inte att mansdominansen vid förhandlingsborden påverkar resultatet av särskilt mycket. Det viktigaste är avtalskraven som bestäms i förbunden och LO:s styrelse. 

– I avtalsrörelsen driver vi jäm­ställdhetspott och rätten till trygga heltidsanställningar, vilket främst gynnar kvinnor, och då spelar det mindre roll att det är män som förhandlar.

Omedvetna idéer
För att få fler kvinnliga förhandlingschefer måste jämställdhetsfrågan lyftas när de ska tillsättas. Annars sker rekryteringen traditionellt efter omedvetna idéer om vad kvinnor och män är lämpade för, enligt både Ulrika Hagström och Ulla Lindqvist.

LO vill också få fler kvinnor till fackliga utbildningar så att kvinnor får bättre kompetens, och jämställdhetsutbildningar för valberedningar så att de nominerar kvinnor även till de tyngsta posterna.

– Det här inget som förändras direkt men på sikt är det viktigt att vi har kvinnor på alla poster, säger Ulla Lindqvist.

Emot kvotering
Arbetsgivarna är bättre än fackförbunden på jämställdhet i förhandlingsrummen, i alla fall när det gäller LO-förbundens största motparter. 40 procent av de manliga LO-förhandlarna möter kvinnor på andra sidan bordet när de förhandlar på sina största avtalsområden.

Svenskt Näringslivs talesperson i jämställdhetsfrågor, Maria Ludvigsson, har inget svar på varför arbetsgivarna har fler kvinnliga förhandlingschefer än facket. Men hon betonar att det inte handlar om någon medveten strategi.

– Vi går alltid bara efter kompetens när tjänster tillsätts, och är emot kvotering i alla former, säger hon.

FAKTA / Förhandlarnas kön i TCO och Saco

Saco — 28% kvinnor

(18 män, 7 kvinnor)
Manliga förhandlings­chefer
Civilekonomerna
DIK
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA
Kyrkans Akademikerförbund
Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, LSR
Naturvetarna
Officersförbundet
Reservofficersförbundet
Saco-förbundet Trafik och Järnväg
Sveriges Arkitekter
Sveriges Farmacevt­förbund
Sveriges Fartygsbefälsförening, SFBF
Sveriges Psykologförbund
Sveriges Skolledarförbund
Sveriges Veterinärförbund

Kvinnliga förhandlings­chefer
Akademikerförbundet SSR
Lärarnas Riksförbund
SRAT
Sveriges Ingenjörer
Sveriges Läkarförbund

Delat ansvar mellan en man och en kvinna:
Jusek
Sveriges Universitets­lärarförbund, SULF

TCO — 35% kvinnor

(11 män, 6 kvinnor)
Manliga förhandlings­chefer
Unionen
Lärarförbundet
SKTF
Polisförbundet
FTF
Teaterförbundet
Försvarsförbundet
Farmaciförbundet
Tull-Kust
Skogs- och lantbruks­tjänstemannaförbundet

Kvinnliga förhandlings­chefer
Vårdförbundet
Fackförbundet ST
Finansförbundet
Journalistförbundet  
Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL

Delat ansvar mellan en man och en kvinna
Symf
 

FOTNOT: Några förbund har två förhandlingschefer, i andra förbund saknas förhandlingschef och ansvaret för förhandlingarna vilar på kanslichefen. Statistiken bygger på uppgifter från förbunden om vem eller vilka som har det övergripande ansvaret för avtalsförhandlingarna i förbundet, oavsett vilken titel personen har.