Medvetet arbete krävs för att bryta männens dominans, enligt Anna Wahl, professor och genusforskare. Hon konstaterar också att det behövs för att bryta mönstret med sämre löner och arbetsvillkor för kvinnor.

Om männen dominerar på ett område, som när det gäller avtalsförhandlingar, är det svårt att bryta. Männen bildar nätverk med varandra, lojaliteter skapas och de ser varandras kompetens lättare än kompetensen hos kvinnor som inte tillhör gruppen, enligt Anna Wahl, professor vid gruppen för genus, organisation och ledning på Kungliga Tekniska Högskolan.

– Mansdominansen vilar på traditioner, men den återskapas ständigt i nutiden, säger hon.

För att få in kvinnor i förhandlingarna bör fackförbunden se till att de får den erfarenhet och kompetens som uppdragen kräver, och att det alltid finns både kvinnliga och manliga kandidater när avtalssekreterare ska tillsättas.

– Om man misslyckas med det får man se till att kvinnor får de erfarenheter som behövs till nästa val.

Enstaka kvinnor utmanar inte
Det behövs också mer än några enstaka kvinnor för att förändringen ska få betydelse, och för att mansdominansen ska brytas inför framtiden.

– En kvinna kan man alltid få in men det förändrar ingenting. Det är vad som händer sedan som avgör. Normen börjar utmanas när det blir uppåt 30 till 40 procent.

Även om män mycket väl kan förhandla för kvinnor, och tvärt om, tror Anna Wahl att det har betydelse att kvinnorna är så få i avtalsrörelsen.

– Den erfarenhet och de referensramar man bär med sig spelar väldigt stor roll för hur man förhandlar, för vem man förhandlar, och hur man hittar argument.

Män mäktigare

Att män fortfarande har mer makt har också betydelse för arbetsmarknaden i stort, där kvinnor generellt har sämre löner, arbetsvillkor och inflytande än männen.

– Vi vet att könsfördelningen spelar roll för vilkas intressen som tas tillvara, vilka frågor som tas upp och vad som bedöms som viktigt, säger hon.