Organisationer är mer ojämställda än man kan föreställa sig, visar Eva Amundsdotters forskning. ”I den här kulturen vi lever i just nu spelar kön en oerhört stor roll och påverkar oss väldigt, väldigt mycket. I och med det finns det starka spänningar, men också stora möjligheter”, säger hon.
 

I dag börjar en inblicksserie om maktstrukturer och jämställdhetsarbete på jobbet.  Först ut är forskaren Eva Amundsdotter som säger att det går att göra organisationer jämställda — men det räcker inte med småpill. Maktstrukturerna måste förändras, annars riskerar jämställdhetsarbetet att motverka sitt syfte.

 

Vadå jämställdhetsarbete? Vi är ju bara kvinnor här.

Eller:

Här har vi inga problem med jämställdheten!

Genusforskaren och organisationskonsulten Eva Amundsdotter har många års erfarenhet av ett område som kan vara tufft att ge sig in i. Själv upplevde hon frustration.

I mitten av 1990-talet arbetade hon med LO:s projekt Tjejligan för fackligt aktiva kvinnor och senare under årtiondet utredde hon jämställdhetscertifiering, först på regeringskansliet och sedan på LO och TCO.

Visst blev saker lite bättre med jämställdhetsarbete, märkte hon, men de blev inte annorlunda. De grundläggande normerna om kvinnor och män, och maktrelationerna, såg hon inte förändras.

När facket inte gick vidare med certifieringen gick hon själv vidare till forskning. Hon ville använda kunskapen som fanns kring hur genus påverkar arbetsorganisationer och inledde arbetet med sin doktorsavhandling genom att ställa frågan: Hur kan genusteori bli ett stöd i jämställdhetsarbetet? Och hur kan normer kring genus göras synliga och hur kan de förändras?

Vadå genus, kanske någon läsare tänker. Eller som Eva Amundsdotter hört sägas: ”Det låter som ett läskigt djur”. Ja, genus är ett krångligt begrepp, medger hon. Men mycket användbart.

Tidigare pratade forskare om könsroller, men eftersom det ger intryck av roller som man kan träda i och ur, övergavs begreppet på 1980-talet. I stället lanserade professor Yvonne Hirdman begreppet genus i Sverige. Genus är föreställningar om kvinnor och män. Socialt och kulturellt kön, kan man också säga. Och det handlar om ett system som alla påverkas av, vare sig man vill det eller ej.

I fem olika nätverk lät Eva Amundsdotter deltagarna undersöka sina egna vitt skilda arbetsplatser. De borrade i strukturer, gjorde enkäter, undersökningar.

På en arbetsplats hade fem män kompetensutvecklat sig för 100 000 kronor och de sex kvinnorna för knappt 35.000 kronor. Det hade ”bara blivit så”. Vid närmare studie visade det sig att utbildning, liksom arbetstider och rekrytering, var bestämda efter genus.

På ett företag med till ytan jämn könsfördelning satt män i de mer prestigefyllda arbetsgrupperna, med störst budget och störst inflytande.

På en konferensresa fick männen de modernare rummen med tv. När kvinnorna klagade sa personalen att det var en ren slump. Men sedan gav de med sig; det var för att män inte brukar acceptera de sämre rummen.

– Männen får lite finare datorer, mobiltelefoner, rum. Det är knappt så det märks och man känner sig bara gnällig om man tar upp det, men det finns där, säger Eva Amundsdotter.

Flera kvinnor berättade att de inte respekterades, att de blivit osynliggjorda och kränkta. Att stämningen blev hätsk och aggressiv när genusfrågor togs upp.

Grupperna grävde fram orättvisor, reflekterade, lärde sig om det motstånd som uppstår vid organisationsförändringar och inledde ett förändringsarbete.

Eva Amundsdotter gillar jämförelsen med gamla tiders fotolabb: Genus kan framkallas, gå från suddigt till skarpt, men det tar lite tid.

Genom genusteori går det att förstå varför kön spelar roll även i enkönade grupper. Några av deltagarna jobbade på ett sjukhem. Deras problem var framför allt att kvinnorna nedvärderade varandra och att de kände skuld för detta.

– Om man är lågt värderad, jobbar hårt, har dåligt betalt, vad händer då med människorna i organisationen? Jo, de går på varandra. Så funkar ju rasismen också. Så funkar det med utsatta grupper.

Kunskap kring genusteori verkade frigörande. När de lärde sig att se systemnivån, att kvinnor som kategori är underordnade och mindre värda, då släppte deras skuld och med den handlingsförlamningen.

På arbetsplatsen skapades sedan nya normer som handlade om att inkludera, lyssna och uppskatta.

– En del forskare menar att genus spelar ännu större roll i enkönade grupper. Och det tycker jag verkar rimligt, säger Eva Amundsdotter.

Genus är en hämmande struktur som påverkar arbetsvillkor och produktion.

– Många företag fungerar väldigt orationellt och då kan genus vara en hjälp att upptäcka det, säger hon.

På ett företag i hennes studie skulle både kvinnor och män turas om att sitta i receptionen under lunchen. Männen protesterade och hävdade först att besökare skulle tro att de ”hamnat på lagret”. När det argumentet inte fick gehör sa de i stället att mäns kissblåsor var för små. Påföljden blev att de slapp receptionen.

Men det finns hopp om förändring, säger Eva Amundsdotter och hänvisar till en projekt på ett varuhus. Där vägrade män att sitta i kassan. Men ledningen ville ha arbetsrotation och kopplade det till lön. Då satte sig männen i kassan.

På alla arbetsplatser borde man – främst ledningen – se sig runt.

– Det finns inte en organisation som är jämställd. Om bilden är att här har vi inga problem så: Upp till bevis! Bevisa att bilden är samstämmig från alla medarbetare, säger hon.

Det krävs färdighet för att se genusstrukturer.

Om kvinnor talar mer än en tredjedel av tiden så upplevs det som att de tar över, det finns belagt av många forskare.

– I flera av nätverksgrupperna blev folk helt chockade av genusobservationerna. Gud, pratade kvinnorna bara i 33 procent av tiden?

Ett av de fem nätverken bestod av ombudsmän från en facklig organisation. De var väldigt modiga, säger Eva Amundsdotter. De observerade också sig själva i sitt genusarbete. Observatörerna arbetade parvis med att studera gruppens handlingar, och uppgiften gick runt till alla.

– De som var motvilliga från början, eller inte tyckte sig se något, gjorde jättebra observationer senare.

Också där framkom samma tydliga mönster. Saker ställdes på sin spets. Spänningar uppstod.

Då är det extra viktigt att inte stå ensam, anser Eva Amundsdotter.

Gruppens förmåga var också en bärande tanke i nätverken. Mycket tid lades ned på att få fungerande grupper, där deltagarna kunde lära tillsammans och ge varandra stöd, men också utmana varandras jämställdhetsarbete, för att skapa en mer djupgående förändring.

De som leder jämställdhetsarbete måste också ha ett tydligt mandat från ledningen. För om det händer saker med deltagarna utan att ledningen hänger med, blir det stopp. Då blir förändringen ett hot. 

– För att ett jämställdhetsarbete ska fästa och inte bara bli ett tomtebloss så måste man ha en långsiktig plan, säger Eva Amundsdotter:

Och det kommer alla att vinna på.

Fotnot: Avhandlingen Att framkalla och förändra ordningen av Eva Amundsdotter kom i februari ut som bok på Gestalthusets förlag.

ORDLISTA
Genus: Föreställningen om kvinnor och män. Eller socialt och kulturellt kön.
Genusordning: Den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationer mellan kvinnor och män.
Boktips: Yvonne Hirdman: Genus — om det stabilas föränderliga former.