Bara en av tre i hotell- och restaurangbranschen är med i facket. Samtidigt har arbetsgivarna blivit starkare. Hotell- och restaurangfacket går in i en knepig avtalsrörelse.

36 procent av arbetarna i hotell- och restaurangbranschen är med i facket, visar siffror som docent Anders Kjellberg vid Lunds universitet har tagit fram. Fackets medlemstapp har varit större än i andra branscher.

– På sikt kan arbetsgivarna komma att ifrågasätta kollektivavtalen i branscher där facket har låg organisationsgrad, säger Anders Kjellberg. Det finns en gräns där facket förlorar sin legitimitet.

– Balansen har förskjutits, säger Mats Hulth, vd för Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR. Facket har tappat medlemmar, medan vi har ökat vår organisationsgrad. 75 procent av omsättningen i branschen finns hos arbetsgivare som är med i SHR.

"Strejkhot inte lika tungt"
Mats Hulth ser det som självklart att detta påverkar avtalsrörelsen.

– Stridsåtgärder blir så klart svagare om facket inte är väl organiserat. Ett hot om strejk blir inte lika tungt.

Mot den här bilden har Mats Hansson, avtalssekreterare i Hotell- och restaurangfacket, en hel rad invändningar. Den första är att organisationsgraden är bättre än den ser ut i Anders Kjellbergs siffror. Det är fel att mäta facklig styrka i tjänstesektorn med mått hämtade från industrisamhället, anser han.

– 28 procent av dem som jobbar i branschen har tillfälliga anställningar. Och många är unga. Räknar vi bort dem, och ser till de tillsvidareanställda, är organisationsgraden mycket högre.

 

Legitim part
Organisationsgraden blir också högre om man främst ser till företag med stabil verksamhet och stabila ägarförhållanden. Liksom om man räknar bort enmans- och familjeföretag.

– Därför är vi definitivt en legitim avtalsslutande part, säger Mats Hansson. Och de avtal vi skriver reglerar villkoren för de allra flesta i branschen.

Påståendet bekräftas av Anders Kjellbergs siffror. År 2007 omfattades 83 procent av de anställda av kollektivavtal, direkt eller genom hängavtal. Det är en högre andel än inom detaljhandeln. Enligt Anders Kjellberg hålls siffran uppe av att arbetsgivarna är välorganiserade.

Här skymtar parternas ömsesidiga beroende fram. På frågan hur länge SHR kommer att se Hotell- och restaurangfacket som en motpart värd att tala med svarar Mats Hulth med ett helt litet försvarstal:

– Hotell- och restaurangfacket är vår viktigaste motpart. Även om det tappat medlemmar är svenska fackföreningar starka internationellt sett.

– Kollektivavtalen är viktiga för oss. Då vet man vilka regler som gäller. Blir det tvist finns två parter som kan reda ut den. Utan avtal blir det vilda västern.

Ingen arbetsgivarglädje
Mats Hulth visar ingen glädje över att facket tappat mark, tvärtom. SHR vill se mer av individuell lönesättning, och eftersträvar avtal med lönepotter som fördelas lokalt. Men det är komplicerat då det inte finns någon lokal fackklubb, och en ombudsman från fackförbundet måste kallas in.

Kollektivavtalet täcker alltså de flesta anställda – men bärs upp av få.

– Där finns ett verkligt problem, säger Mats Hansson. Många vill använda avtalet som fotstöd för sin lön, men betalar inte för det.

– Är det några som borde vara med i facket, så är det just de som arbetar i restaurangbranschen. 2008 hade vi 3 700 lokala tvisteförhandlingar, där vi fick ut tio miljoner kronor för våra medlemmar. Vi gör enorm nytta.

 

 

FAKTA / Avtalsläget
HRF och SHR utbytte avtalskrav i början av februari. Facket kräver löneökningar på 745 kronor i månaden, fler fasta jobb och fler heltidstjänster. Arbetsgivarnas bud är noll kronor i centrala lönepåslag. Parterna börjar förhandla den 18 mars, men väntas inte sluta något avtal förrän ett nytt avtal inom handeln är klart.