Drygt 3.000 kronor mer i plånboken 2010 – ett engångsbelopp — löste ett avtalsproblem i den tyska verkstadsindustrin. Det är IG Metall och metallarbetsgivarna i Nordrhein-Westfalen som tecknat det första avtalet. 2011 höjs lönerna med 2,7 procent.
 

 

Den tyska uppgörelsen har studerats noga i den pågående svenska avtalsrörelsen, men sannolikheten för att uppgörelsen ska kopieras är låg. Däremot kan viss inspiration säkert hämtas ur den.

Förklaringen är enkel: Modellerna för lönebildningen skiljer sig åt i för hög grad för att lösningen ska flyttas rakt över. I svensk industri och på svensk arbetsmarknad förhandlar fack och arbetsgivare om höjning av utgående löner i form av potter eller garantier.

De tyska förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare gäller höjning av den tarifflönetrappa, ett slags minimilöner, som finns. En signerad löneuppgörelse betyder därför inte automatiskt att de faktiskt utgående lönerna höjs med den överenskomna procentsatsen.

Ökad köpkraft
De allra flesta tyska metallarbetare har löner som ligger en bit över tariffen/minimilönen, precis som fallet är i Sverige. Först om de faktiskt utgående lönerna höjs i samma takt som minimilönerna får uppgörelsen full effekt. I dåliga tider är det inte ovanligt att de tyska tarifflöneökningarna inte slår igenom mer än till en ringa del på den faktiska utgående lönen. Engångsbelopp innebär däremot ökad köpkraft i allas plånböcker.

På svensk arbetsmarknad blir den framförhandlade löneökningen en faktisk löneökning för var och en, lite beroende på hur de avtalade löneökningarna är konstruerade. Löneskyddet är därför avsevärt starkare än i Tyskland – och engångsbelopp ovanligt.

Trots olikheterna påverkar sannolikt den tyska avtalsuppgörelsen de svenska förhandlingarna.  Exakt hur återstår att se.

Ett tänkbart sätt är att senarelägga de avtalade löneökningarna. I stället för den 1 april, när det gamla avtalet löper ut, kanske parterna enas om ett betydligt senare datum. Det medför i så fall klart lägre kostnader för arbetsgivarna än om nya, högre löner ska betalas ut från den 1 april.

Dubbeltydigt
Inom verkstadsindustrin är situationen i år mer sammansatt och dubbeltydig än vanligt. I många fall ökar företagens kostnader just den 1 april som en effekt av krisavtalen. En vanlig uppgörelse var nämligen att skjuta upp löneökningarna för 2009 i ett år – till den 1 april i år.

För facken innebär centralt avtalade löneökningar, också om höjningarna kommer senare än den 1 april, att de vinner en viktig strid mot arbetsgivarna som vill göra upp om löneökningarna lokalt.

För närvarande förefaller alla vara inriktade på en ettårig uppgörelse. Men ett alternativ till ovanstående metod är att förlänga avtalsperioden och göra den rejält baktung. Ett tvåårsavtal med ordentliga lönelyft 2011 och ett blygsammare påslag 2010 skulle kanske öppna för en uppgörelse som båda parter kan stå för.

En första riktigt test på hur konstruktiva och kluriga förhandlarna är den här gången kan komma redan under denna helg. Då är delegationerna inom verkstadsindustrin inkallade för att försöka nå en uppgörelse.

Men parallellt med försöket måste också övriga LO-förbund inom samordningen hållas informerade och nicka bifall till en uppgörelse. Det är en förutsättning för att den ska bli normerande för resten av arbetsmarknaden.