Ett gnisslande vacuum
RECENSION. Åttiotalet. Finansvärlden. Europa och Amerika. västvärlden. Och naturligtvis, ett blandband.
En kassett man spelar in och som rymmer mer eller mindre speciell musik – oftast riktad för ett tillfälle eller som en vänskapsgest.
Ett sådant band spelar en avgörande roll i Klas Östergrens Den sista cigaretten – just en sådan kassett leder till att berättaren blir misshandlad och vaknar upp i ett sophus. Illa.
En helt ny värld
Det sker under mycket kort tid ett slags omfördelning av både estetiska och existentiella värden.
Å ena sidan betalas det astronomiska summor för en klassisk målare som Anders Zorn och å andra sidan försöker man skapa en helt ny värld utan relation till det förflutna. Den tomma bilden, den övermålade bilden kom att bli ett slags schlager som ekade allt tommare och tommare.
Åttiotalet blev ett gnisslande vacuum om man så vill.
Persongalleriet
Klas Östergren rör sig i denna värld i sin roman – men han gör så mycket mer än det.
Han målar naturligtvis upp en bild av just den tiden, just det sättet att tänka – och han gör det genom att låta ett begränsat antal personer uppträda i romanen, närapå som medeltidens figurer. Vi har ”Finansvalpen” och varför inte den ”Olyckliga ungmön” och den ”Vandrande sanningssägaren” som är berättaren.
En målning i huvudrollen
En huvudbild för den nya tiden, åttiotalet alltså, är målningen ”Den döende dandyn” av Nils Dardel som också spelar en avgörande roll för romanen och dess minst sagt makabra avslutning.
Klas Östergren låter ”Den döende dandyn” bli en sinnebild för den nya tiden – den snabba tiden. Åttiotalet var också en boom för spekulationer i konst.
Nya prisrekord sattes dag efter dag, inte minst minns jag att just ”Den döende dandyn” såldes för fantasisummor när finansmannen Fredrik Roos köpte målningen för drygt tre miljoner för att ett par år senare sälja den vidare för 14 miljoner.
Pengar utan relation till arbetet
Hur det plötsligt blev möjligt att tjäna en förmögenhet på en eftermiddag är märkligt, att ekonomin – själva pengarna – hade så minimal relation till själva arbetet, men också hur det gick att förlora samma pengar, bara ett par år senare.
En synnerligen märklig tid – inte minst eftersom alla visste alltings pris, men ingentings värde.
I Den sista cigaretten möter vi alla dessa avarter – finansvärlden, konstens värld, ett skall det visa sig ödesdigert försök att återskapa konstens värden.
Etik och underhållning
Och mitt i allt detta den nyskilda berättaren, som avlägset kan påminna om den person som presenteras som författaren Klas Östergren. Intrigen är mästerlig, likaså det lite släpiga nedtonade sättet att berätta på.
Östergren knyter an till tidigare romaner som Gangsters och Gentlemen men jag måste säga att Den sista cigarretten är betydligt fränare, ställer betydligt mer komplicerade etiska frågor.
Till på köpet är boken underhållande.
För mig är Klas Östergren den store samtidsberättaren.
Författare: Klas Östergren.
Roman: Den sista cigarretten.
Förlag: Bonniers.
Kristian Lundberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn