Foto DAN HANSSON / SCANPIX
 

PÅ PLATS. I en intressant paneldebatt i Stockholms stadsbiblioteks rotunda möttes litteraturens "kolportörer" i form av en bibliotekarie, en förläggare och två kritiker.

Det fanns en poet med också, tillika Författarförbundets ordförande. Temat var: "Skönlitteraturen på egna villkor eller på marknadens".

Magnus Eriksson punkterade genast ordet "marknad" genom att hävda att någon sådan ej existerar. Vi befinner oss snarare i en oligopolsituation.

 

Förläggaren Svante Weyler hävdade tvärtom marknadens förefintlighet och tillade att "den store kritikern" inte längre existerar.

Öppna restaurang istället!
Det talades om vikten av att kvalificerade titlar fortfarande får litteraturstöd, men det gällde – som Mats Söderlund med emfas insköt – att dessa inte skuffas undan till ett mörkt hörn i bibliotekens källarmagasin.

Annina Rabe raljerade att biblioteken borde ägna sig åt restaurangverksamhet eftersom det tjatas så om biblioteken som mötesplatser.

Bibliotekarien Inga Lundén försökte hävda att intressanta saker pågår på biblioteken.

Deckarna är skurken
Är inte problemet snarare att det inte gör det? Den seriösa skönlitteraturen har fått stryka på foten för de allestädes närvarande deckarna, som Magnus Eriksson för övrigt ansåg var "usel litteratur".

Fotnot: ett oligopol uppstår när marknaden domineras av ett fåtal företag. Ordet kommer från grekiskans ord för "fåtal" och användes ursprungligen om styrelseskicket i Sparta.

Erik Löfvendahl
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn