Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
 Foto: JACK MIKRAT / SCANPIX
   

SAMTID. I Litteraturens Hus i Oslo i mitten av december 2009 satte sig en ung centerpartist från norska stortinget bredvid mig och viskade i mitt öra – Sverige är på dekis, ni tjänar inga pengar längre, allt tjänstefolk i Oslo är svenskar, vi kan snart använda er som dörrmatta.

Jag vet, väste jag tillbaka, men snart är oljan slut och då kommer ni till oss igen.

Jag vet, svarade han lakoniskt.

Det blir en del över
På bussen hem satt jag bredvid en ung tjej från Klippan.

Efter att ha gått ett år på folkhögskola i Sverige hade hon nu i två år arbetat som säljare på sängavdelningen i ett IKEA-varuhus på norska västkusten. Och var nu på väg att avancera.

Jag räknade ut att hon tjänade uppåt trettiofemtusen i månaden i svenska pengar före skatt. Visserligen är allt mycket dyrt i Norge men ändå, ”det blir en del över”.

Norge är således ett Klondyke för svenska ungdomar; alla kan få jobb, allt du gjort räknas som merit: sommarjobb, gymnasieutbildning, körkort, värnplikt. Och bara att du talar svenska och inte turkiska eller arabiska.

De har pengar ändå
Dagarna i Oslo hade visat att hon hade rätt; vårdbiträdet som tog hand om min döende väninna var svenska; taxichauffören visserligen en mer sydlig invandrare men restaurangpersonalen på Litteraturens Hus var huvudsakligen svensk. Osv.

Norska ungdomar behöver inte ta de okvalificerade jobben, de har pengar ändå, påstod min sageskvinna.

Vi jobbar vanvettigt lite
Nu har vi också fått veta att Norge under 2010 kommer att passera Sveriges BNP trots att de bara är hälften så många.

”Vi jobbar vanvettigt lite och producerar mycket”, hävdade nyligen en chefsekonom på en av Norges ledande banker. En av hans iakttagelser var, bortsett från oljan, att Norge får mycket bättre betalt för sina produkter, bland annat sin metallurgi.

Slutforskat och -utvecklat
Och det för oss tillbaka till försäljningen av SAAB som står bakom några av de ledande innovationerna inom bilindustrin de sista femtio åren – som turbomotorn och framhjulsdriften, uppfinningar signerade Per Gillbrand.

När de lanserades på 60-talet var SAAB ensamma, idag finns knappt en bil utan dessa egenskaper. Det måste ha funnits ett bättre sätt att slå mynt av detta teknikförsprång än att sälja till GM som sedan de köpte SAAB i början av 90-talet inte lagt en krona på forskning och utveckling.

Multinationella bolag – som idag kan vara kinesiska eller indiska – köper upp små länders industrier, mjölkar ut dem, flyttar sedan jobben, sådan är kapitalismen. Är någon förvånad?

Carina Waern
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn