Den amerikanska jobbmaskinen går på tomgång. 00-talet får ekonomerna att ompröva sina arbetsmarknadspolitiska recept. De varnar samtidigt Europa för att följa i USA:s spår.

Över en miljon färre jobb. Så ser facit ut för arbetsmarknaden i USA under 00-talet.

Med en växande befolkning innebär färre arbetstillfällen att sysselsättningen sjönk kraftigt i USA under 2000-talets första årtionde.

En del i förklaringen bakom det dystra resultatet är att perioden inleddes med en konjunkturtopp och avslutas i en djup svacka.

Men även justerat för detta är decenniet remarkabelt svagt ur ett historiskt perspektiv. Kännetecknande för 00-talet i USA är att arbetsmarknaden tog mycket stryk när ekonomin gick ner, medan uppgångsfasen präglades av svag och långsam återhämtning på jobbsidan.

Trendbrott
Ekonomen Robert Gordon, ansedd som en av USA:s främsta experter på produktivitet, hävdar att det har skett ett trendbrott.

Tidigare när ekonomin gick in i en svacka delades bördan av omställningen upp mellan produktiviteten och arbetskraften. Företagen tvingades att se hur effektiviteten föll när produktionen gick ner, och arbetarna kände av nedgången genom arbetslöshet och kortare arbetsdagar.

Men i de tre senaste konjunkturvändorna har mönstret förändrats. Näringslivet möter nedgångarna med drastiska nedskärningar. Vilket leder till att produktiviteten hålls uppe, medan hela bördan för omställningen landar på de anställda. Bakom utvecklingen ser Robert Gordon en maktförskjutning.

– Ökad import, invandring och skenande sjukvårdskostnader tillsammans med en nedgång i den reala minimilönen och försvagade fackföreningar har lett till en ökad tendens bland företagen att behandla arbetare som engångsvaror, säger han.

Förebild
När det gick som bäst på 1990-talet hölls arbetsmarknaden i USA fram som en förebild för övriga världen. Arbetsmarknadspolitiska dunderkurer byggde rätt upp och ner på den amerikanska jobbmaskinen. Budskapet var att Europa behövde anamma den dynamiska och flexibla USA-modellen. I synnerhet kom europeiska lagar om anställningstrygghet i skottgluggen.

Men efter tio förlorade år verkar dessa råd passerat bäst före-datum.

– Det var nog så att effekterna av själva arbetsmarknadslagstiftningen överdrevs. En tid blev det för mycket av att allt som gjordes i USA var rätt – medan allt som gjordes i Europa var fel, säger Håkan Frisén, prognoschef på SEB i Sverige.

– Den tidigare bilden byggde delvis på ekonomiska bubbeltendenser. Sparandet var för lågt och kreditgivningen för hög. Det som behövs är i stället de bästa sidorna från båda modellerna. Europa har en del att lära när det gäller att  öka drivkrafterna för arbete medan den offentliga sektorn i USA måste ta större ansvar för att individer behåller sin kompetens under perioder av lågkonjunktur och arbetslöshet.

Androm till varnagel
Arbetsmarknadsekonomen John Schmitt hävdar att erfarenheterna från USA:s 00-tal utgör en varning till dem som vill göra flexibilitet till en huvudsak i arbetsmarknadspolitiken.

– Flexibla arbetsmarknader skulle bidra till att skapa jobb, och vi genomgick jobblösa återhämtningar. Löner som kan sänkas i svackor skulle dämpa nedgångarna, något vi inte heller sett. Löftena som förespråkarna gav har inte besannats, säger John Schmitt.