Ett skifte är på gång. Den svenska förhandlingsmodellen urholkas. Juridiken får allt större betydelse och begränsar parternas möjligheter att i förhandlingarna självständigt komma överens.

Från EU kommer bland annat Laval-domen, utstationerings- och bemanningsdirektivet, som alla innebär eller kan komma att innebära inskränkningar i parternas möjligheter att på egen hand förhandla fram en lösning. På 70-talet fanns också en våg av lagstiftning på arbetsmarknadens område med bland annat las, mbl och förtroendemannalagen.

Bland fackliga företrädare, forskare och arbetsgivarnas representanter finns en samsyn om att juridiken tar allt större plats på de fria förhandlingarnas bekostnad. Däremot går åsikterna isär om detta är bra, dåligt eller en oundviklig del av utvecklingen.

LO-juristen Claes-Mikael Jonsson beskriver EU-rätten som oklar och diffus, vilket ger stort handlingsutrymme, och det ger i sin tur jurister en ny roll, som uttolkare av vad som är tillåtet och möjligt.

– Används EU-rätten på fel sätt kan den förstöra den svenska förhandlingsmodellen. Det blir inte långsiktigt hållbart om arbetsgivarna försöker kortsluta och begränsa förhandlingarna med hjälp av EU-rätten, säger han.

Fler dimensioner
Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren pratar om ytterligare dimensioner med ökade restriktioner i EU-rätten och en mer öppen och större hemmamarknad med 450 miljoner människor. Även om han ibland tycker att en del inskränkningar kan vara irriterande så är hans sammantagna intryck att det är bra.

– Det hade varit en betydligt sämre lösning om Sverige stått utanför EU.

Birgitta Nyström är professor i civilrätt och regeringens utredare av EU:s bemanningsdirektiv. Hon säger också att juridiken mer och mer begränsar förhandlingsutrymmet och det beklagar hon. Och säger att förändringarna idag upplevs som mer obehagliga och påträngande, eftersom de till skillnad från 70-talslagstiftningen kommer utifrån. Även om de nya lagarna på 70-talet kunde upplevas som mer hemtama så var de ett större ingrepp i den fria förhandlingsrätten än förändringarna nu till följd av EU, enligt henne.

– De svenska kollektivavtalen möts av odelad beundran i andra länder och då inte minst när det gäller bemanningsfrågan, där parterna i Sverige tidigt slöt ett kollektivavtal, säger hon.

Kortslutning
Anders Kjellberg är docent i sociologi och expert på arbetsmarknadens parter. Han ser Lavaldomen som ett steg bort från den svenska modellen. Han befarar att en kombination av bemanningsföretag och Lavaldomen kan leda till kortslutning i det svenska förhandlingssystemet. Om utländska bemanningsföretag utstationerar personal till Sverige och den ordinarie arbetsstyrkan i många företag ersätts med utstationerade inhyrda från bemanningsföretag kan konsekvenserna bli omfattande, eftersom svenska kollektivavtal inte behöver gälla, säger Anders Kjellberg.

– Det kan rasera hela förhandlingssystemet eller åtminstone sätta en rejäl press neråt på löner och villkor, säger han.

Handels avtalssekreterare John Haataja gillar inte att lagar och jurister minskar förhandlingsutrymmet och han är självkritisk över att facket på 70-talet tog stöd i lagstiftning. Målet för honom är att helt mota bort politiker och jurister från förhandlingsbordet.

– Parterna borde återta sina befogenheter och sitt ansvar och på egen hand skapa ett regelverk för arbetsmarknaden.

Friheter och skyldigheter
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe tror inte att något sådant är möjligt. Politiker utvecklar regler för allt fler områden för att allmänheten tycker det är viktigt och politikerna strävar efter allmänhetens stöd.

– Med en allt större regelmassa så blir de juridiska övervägandena fler i förhandlingarna. Det är inget arbetsgivarna eftersträvar utan det är en utveckling i samhället.

Han säger att med EU följer en rad friheter och större möjlighet till tillväxt och vill vi ha det så får vi acceptera EU:s regler. Valet att inte ha reglerna finns inte.

– Oavsett vad vi vill så är det här utvecklingen. Vi kan inte drömma oss tillbaka till en svunnen tid då vi tror att allt var bättre, säger Anders Weihe.

Handlingsutrymme
LO:s Claes-Mikael Jonsson håller inte alls med. Visserligen tror han också att EU-juridiken kommit för att stanna, men den är inte alls särskilt tydlig utan ger ett stort handlingsutrymme i ett enskilt EU-land. Han vill se jurister som är bättre på att tolka EU-rätten och förklara vilket handlingsutrymme som finns.

– Jag vill se en nationell strategi, där politiker och arbetsmarknadens parter tillsammans utvecklar idéer för att värna välfärdsstaten, där kollektivavtalsmodellen är en viktig kugge. Och då kan det ibland handla om att göra motstånd mot EU:s regler.