FI vill ha statlig fond som jämställer löner
Feministiskt initiativ anser att parterna har misslyckats. De klarar inte av att minska lönegapet mellan kvinnor och män. Lösningen är en jämställdhetsfond, som staten finansierar tillsammans med alla arbetsgivare, enligt partiet.
Jämställdhetsfonden ska finansieras av att arbetsgivaravgiften höjs med en halv procent och av staten skjuter till ett lika stort belopp.
Ur fonden ska arbetsgivarna sedan kunna söka pengar för att höja kvinnors löner eller lönerna i kvinnodominerade sektorer.
– Man kan inte fortsätta att göra som man gjort i decennier och säga att det är en fråga för arbetsmarknadens parter. För de mäktar inte med den här frågan, säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ.
"Sanslöst"
Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns månadslöner (omräknat till heltider) är 4.900 kronor på arbetsmarknaden i stort och 2.900 kronor inom LO-yrken.
I tiondels procent räknat minskade gapet år 2009 jämfört med året innan, i kronor ökade det med 200.
– Det finns faktiskt en föreställning i det här landet att vi kvinnor är mindre värda som människor. Det är ju inte klokt. Det är fullständigt sanslöst, säger Gudrun Schyman.
Feministiskt initiativ har sin valkonferens den 20 till 21 mars i år, då beslutet om jämställdhetsfonden väntas tas. Fonden ses som ett smörjmedel för en omfattande omstrukturering och partiet räknar med att den skulle få effekter även hos arbetsgivare som inte söker pengar ur den.
Kostnad 5 miljarder
Förslaget förutsätter att parterna tar ansvar för att räkna in effekterna av fonden i avtalsrörelsen, enligt partiet.
Arbetsgivaren ska under högst tre år kunna ansöka om ett fast årligt belopp per anställd, som är beroende av hur många som söker. Administrationen ska finansieras av staten.
Jämställdhetsfonden lanserades inför förra valet och reformen beräknades då kosta 5 miljarder kronor.
FAKTA / FI:s politiska hemhörighet
Feministiskt initiativ tar i regeringsfrågan ställning för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Men tänker sig ändå en plats i opposition, så länge inte partiets huvudfrågor får större plats.