Gudrun Schyman valkampanjar på dansgolvet
Det var inte huvudanledningen, men det är trots allt valår. Nu eller aldrig, kände Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ. Dansaren Björn Törnblom är väl inte värvad, men ”absolut en sympatisör”, säger Gudrun.
”En två tre, promenaaad, en två tre chassé.” En galant kvinna i klänning med schwung glider följsamt runt till mannens taktfasta prat. Hon siktar på riksdagsvalet.
Orange sittsäckar i ena hörnet, en stolpe i mitten, ett par speglar och en turkos vägg med Let’s dance-loggan. I övrigt vitt och fria ytor. Fyra timmars intensiv träning har börjat.
– Orkar du lyftet, du har ju ätit så lite? undrar Gudrun Schyman som själv slängt i sig något ur en plastbytta efter tågresan från Skåne upp till huvudstaden.
Jodå, dansaren Björn Törnblom snurrar henne varv efter varv. De hudfärgade (ni vet den där färgen som bara har sin funktion inom dans och teater) pumpsen med stilettklack spretar.
– Hur hade jag benen egentligen? undrar Gudrun nere på golvet igen.
Hemska skoldanser
Tiden flyger när man har skoj och innan man visste ordet av blev det 2010 och valår till på köpet.
Står det på Feministiskt initiativs hemsida.
En gång i tiden var det 1953 eller möjligtvis 1954. Gudrun Schymans mamma Ingrid, sömmerskan, ställde sin flickas små fötter ovanpå sina, slog på radion och väntade in en foxtrot. Så gick de två steg åt ena hållet, två åt andra. Kände in takten. (Pappa Stig Schyman var inte särskilt dansant, men han träffade trots allt dansälskande Ingrid på Gröna Lunds dansbana.)
Så följde skoldanser. Flickorna i en lång rad på ena sidan, pojkarna på andra. Alltid blev någon kvar som skulle stå där och försöka se oberörd ut. Hemska tillställningar.
Valkampanj i tangotakt
Då hade Gudruns bror också lärt sig dansa på samma sätt och syskonen tyckte det var kul att träna in och dansa långa turer i bugg. Räddningen.
– Men det där var förr, säger Gudrun Schyman i en fåtölj i kaféet på Gärdet i Stockholm. Dansklänningen är i spets nu, lånad. Sin egen åkte hon ifrån i hasten.
Hur det är nu vet hon inte riktigt. Skoldanstiden är förbi sedan ett gäng decennier och i Stockholm har hon inte dansat på hundra år. (Förutom inför 1,7 miljoner tv-tittare om fredagskvällarna.) I Gladsax, däremot, på Österlen där hon bor, är danserna sociala och snälla tillställningar.
Valkampanjen för Feministiskt initiativ började i tv den 8 januari. Dansen var tango. Till en början verkade allt som vanligt. Men så: Kvinnan avslutar med att fälla ned mannen i en klassisk kvinnlig pose.
Medier talade om en ”briljant pr-kupp” men domaren Tony Irving ilsknade till och tog till debattpennan: ”Vi bör respektera våra traditioner och inte förstöra vårt kulturarv bara för att vara politiskt korrekta.” Och: ”När en man och en kvinna dansar tillsammans kräver traditionen, arvet och kulturen att mannen för och kvinnan följer.”
Slängde sig handlöst
In i dansen, den mest könsrollsbevarande konstformen, och dess maktstrukturer, slängde sig talespersonen Gudrun Schyman handlöst och frivilligt (delvis med tanke på att partiet saknade pengar till valsedlar och att lite reklam inte skadade).
Alternativet, att bojkotta dans, ser hon ingen vits med. Dans är glädje. En fantastisk känsla att vara i sin kropp, göra rörelser som stela kroppar annars inte gör. Dans är lek.
Det där med att föra och bli förd är egentligen ingen stor grej för henne. Inte i förhållande till lönegapet mellan kvinnor och män eller mäns våld mot kvinnor. För att kunna bli förd (och föra) måste man ha en mycket stor självständighet, total kontroll och stå väldigt stadigt på egna ben.
Könsmaktsordning
Men, säger hon, det finns ett intresse av att beskriva det som att kvinnan är ett viljelöst paket som släpar efter mannen. Inget område är befriat från samhällets könsmaktsordning och Gudrun Schymans förhållningssätt är att skoja lite med det. I förra veckans show lämnade hon Björn i slutet av dansen för ”ett politiskt möte”, symboliserat av att hennes kjol föll och synliggjorde ett kvinnomärke på underbyxan.
Eller:
Att dansa är som att få vara en liten hund som springer lös.
Fast det sa inte Gudrun, utan Willy Björkman i samma program, den korpulente skojande snickaren som deklarerat att han inte kan dansa.
En kvinnlig Willy, nej, den toleransen verkar inte finnas hemma i tv-sofforna. Bort med kärringen, hade de kanske tänkt, de som röstar alltså. Frågan är viktigare än den om att föra, tycker Gudrun: Hur ter sig genuskontraktet i vardagsrummet?
Om tv-tittarna vänjer sig vid att rösta på henne så kanske det hänger i till september, säger hon och ler stort. För när tv-dansen tar slut för hennes del, någon gång mellan omröstningen efter samban i morgon kväll och korandet av segraren i finalen den 26 mars, övergår Let’s dance i en ny kampanj för riksfeministen:
Let’s vote. Med sikte på riksdagsvalet.
FAKTA / Gudrun Schyman
Aktuell: 61-åringen ställer upp i riksdagsvalet för Feministiskt initiativ och tävlar i kväll för sjätte veckan i TV 4:as underhållningsprogram Let’s dance.