Vägen är mödan värd
Distriktsläkaren Hans Högström har bäst koll på den medicinska facklitteraturen på sin arbetsplats.
Han fortbildar sig på väg till och från vårdcentralen i Tungelsta söder om Stockholm. Det tar två timmar om dagen, så han hinner med tidningen också.
– Jag är den som är bäst påläst på jobbet, säger han.
Restiden känns bara bortkastad om han någon gång tar bilen till jobbet.
– Dessutom är det ett dåligt alternativ ur miljösynpunkt, konstaterar han.
Hans Högström må vara stockholmare, men han bekräftar ändå huvudtesen i en forskarrapport från Göteborgs universitet. Sex av tio långpendlare tycker att restiden är värdefull.
De lägger ner mer tid på att arbeta, studera eller umgås än på att sova eller titta ut genom fönstret.
Tågresenärer är mer aktiva, och nöjda, än bussresenärer.
Restid = pluggtid
Angelica Eriksson sitter på tåget tre timmar om dagen när hon åker fram och tillbaka mellan hemmet i Bålsta och Berga naturbruksgymnasium i Västerhaninge. Hon går det samhällsvetenskapliga programmet med hästinriktning. Hon funderar på att utbilda sig till hippolog och jobba med hästar.
Denna kyliga vintermorgon sitter hon och pluggar på tåget.
– Jag läser på om förintelsen. Vi har en temavecka i skolan.
Hon använder restiden till att plugga, lyssna på musik eller sova.
– Om inte någon av mina skolkamrater sätter sig i samma vagn. Då pladdrar vi hela vägen.
P1 hela vägen
Gunnar Kajemats sitter på tåget i en timme varje dag på väg till och från jobbet som verksamhetsutvecklare på skogsstyrelsen i Haninge. Han lyssnar på P1 hela vägen – nyheterna direkt och favoritprogrammen som Spanarna och Samtal pågår i podradio. Radion är på hela tiden, även under de sista minuternas promenad till jobbet.
– Restiden är inget problem för mig. Jag har inga småbarn och inga tider att passa.
Det här är tre röster från pendlare mot strömmen som har gott om plats på tåget söderut från Stockholm. Det höjer säkert trivselfaktorn.
Ett nytt liv
Christina Falkbäck väntar på perrongen i 16 minusgrader. Hon är på väg åt andra hållet till jobbet på banken i centrala Stockholm. Tåget är tio minuter försenat. När det väl kommer är det fullpackat.
Det kunde ha börjat bättre. Detta är andra dagen i hennes nya pendlarliv. Hon har bytt arbetsplats och resvanor. Tidigare tog hon bilen. Nu ställer hon bilen halvvägs och tar pendeltåget till stan.
– Förut var det inget alternativ att åka kommunalt. Det tog en timme mot halva tiden med bilen. Jag ser det som en fördel att jag kan ta tåget. Jag kan läsa eller lyssna på en ljudbok, säger hon.
Det är som Karin Boye skrev redan 1927 i dikten I rörelse:
Nog finns det mål och mening i vår färd / men det är vägen, som är mödan värd
FAKTA / Rapporten
Rapporten om vad folk gör när de reser har skrivits av Daniel Fahlén, Anna Thulin och Bertil Vilhelmsson vid Handelshögskolan i Göteborg.
402 långpendlare har intervjuats. De åker tåg eller buss mellan Uddevalla, Trollhättan, Borås eller Kinna och Göteborg. Restiden är någon timme i varje riktning.