Bättre än att titta på molnen
MINIESSÄ. ”In C”, komponerad 1964 av amerikanen Terry Riley, förändrade musikhistorien.
Stycket, som snarare är ett synopsis till ett musikstycke, har kallats den första minimalistiska kompositionen. Det stämmer nog, om man tänker på västerländsk musik. Liknande rytmmönster och långsamt föränderliga tonslingor förekommer sen tusentals år inom musiktraditionerna i Afrika och Asien (och även i gammal svensk folkmusik).
Rock och konstmusik
Både ”In C” och det följande albumet A Rainbow in Curved Air skulle influera kompositörer, musiker och grupper i många genrer, från rock (t ex Pete Townshend och Sonic Youth) till nutida konstmusik (Philip Glass och John Adams). Även modern elektronisk musik – techno, ambient och trance – har Terry Riley som gudfader.
Inte minst i Sverige skulle Riley få stor betydelse. Han kom hit tidigt också, både musikaliskt och personligen. Det var tack vare Folke Rabe, musiker, kompositör och medarbetare på radion.
|
”I tur och ordning ska musikerna spela ett antal korta, melodiska fraser, som de sen kan upprepa hur många gånger de vill – eller låta bli att spela, om de inte vill. De kan vara proffs eller amatörer och alltså använda vilka instrument som helst.” |
|
1965 reste Folke Rabe till San Francisco Tape Music Center, dit Terry Riley var knuten som kompositör. Vid ett framförande av ”In C” deltog Rabe som klaviaturspelare. Vid hemkomsten frågade Carl-Birger Blomdahl, då musikchef på radion, vilken musikupplevelse som varit den största i USA. Rabe utbrast: ”Terry Riley!” Och Blomdahl replikerade: ”Ta hit honom.”
Framförd av musikklasser
1967 kom Terry Riley till Stockholm på uppdrag av Sveriges Radio, Musikhögskolan i Stockholm och Nacka musikskola. ”Olsson III” – ett nytt minimalistiskt stycke för orkester och kör – framfördes av Nackaskolans elever och de något äldre eleverna på Musikhögskolan gjorde en instudering av ”In C”, som sändes på radion.
Bo-Anders Persson var en av musikhögskoleleverna. Strax skulle han starta Pärson Sound, senare International Harvester, Harvester och inte minst Träd Gräs & Stenar, vars progressiva folkrock kunde låta som om Rolling Stones kompade Terry Riley (med spelmannen Hjort Anders på elgitarr, omskolad från fiol).
Extra kul att radiospelningen i Sverige föregick den amerikanska inspelning, gjord hösten 1967 med musiker från The State University of New York at Buffalo, som skulle hamna på albumet In C. Det första albumet, vill säga.
Tjugo skilda tolkningar
Sen dess har det kommit över tjugo skivor med de mest skilda tolkningar av ”In C”. Styckets längd, orkesterns sättning (alla instrument är möjliga) och storlek (från elva musiker till 124, hittills) kan variera.
”In C” är en lika karaktäristisk som öppen komposition. I tur och ordning ska musikerna spela ett antal korta, melodiska fraser, som de sen kan upprepa hur många gånger de vill – eller låta bli att spela, om de inte vill. De kan vara proffs eller amatörer och alltså använda vilka instrument som helst.
Musikskapandet blir kollektivt men ändå individuellt, tonbundet men fritt. Automatiskt skapas liksom en axel av hypnotiska, transaktiga rytmer. Musiken är också genrelös eller kanske genrefull: med tonslingorna och rytmmönstret förenas konstmusik, rock och jazz, afrikanska och asiatiska traditioner m m.
Som att titta på molnen
”För att förstå den här musiken”, har Terry Riley sagt, ”ska du tänka dig att du ligger på ett fält och blickar uppåt himlen, iakttar molnen som bildar den ena formationen efter den andra.” Det stämmer – nästan, enligt min mening. Musiken är mer medryckande än så och mer urban.
CD: In C.
Kompositör: Terry Riley.
Skivbolag: Sony.
- Den svenska radioinspelningen av ”In C” med Musikhögskolans elever finns bevarad men har inte getts ut på skiva.
- Inspelningen av ”Olson III” med eleverna från musikskolan i Nacka har däremot kommit på en cd (Corti, 1999) som tyvärr är ganska svårutkomlig numera.
Några favoriter bland övriga inspelningar:
- Shanghai Film Orchestra, under ledning av Wang Yongji (Celestial Harmonies, 1989)
- Piano Circus; klaviaturensemble (Argo, 1990)
- Rova Saxophone Quartet, Kronos Quartet, Terry Riley m fl: In C 25th Anniversary Concert; jubileumsframförande inför publik (New Albion, 1993)
- Bang on a Can; liveinspelning med modernistisk ensemble (Cantaloupe, 2000)
- Acid Mothers Temple / the Melting Paraiso U.F.O.; låter ungefär som namnet (Squealer, 2003)
- Ars Nova och Percurama Percussion Ensemble, under ledning av Paul Hillier; kör- och slagverksversion (Focus, 2006)
Några fler favoritskivor med Terry Rileys musik:
- Terry Riley: Poppy Nogood and the Phantom Band All Night Flight, Vol 1 (Cortical Foundation, 1968), A Rainbow In Curved Air (CBS, 1969), Persian Surgery Dervishes (Shandar, 1972), Shri Camel (CBS, 1980) och The Descending Moonshine Dervishes (Celestial Harmonies, 1982)
- Terry Riley/John Cale: The Church of Anthrax (CBS, 1970)
- The Kronos Quartet: Salome Dances for Peace (Nonesuch, 1989) och Requiem for Adam (Nonesuch, 2001).
Besök också: Terry Rileys hemsida (biografi, diskografi, lyssningsmöjligheter och foton från Carnegie Hall den 24 april 2009, då ”In C” framfördes ännu en gång med Terry Riley själv vid klaviaturen)
Läs också: Wikipedia om Terry Riley.
Läs också: Wikipedia om ”In C”.
Bengt Eriksson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn