Utredning vill slopa tillsyn av arbete mot diskriminering
Mindre granskning av stora arbetsgivare. Ingen alls av mindre. Det ska få arbetsgivare att bli bättre på förebyggande arbete mot diskriminering på jobbet.
– Det går inte att belägga att lönekartläggningar och jämställdhetsplaner lett till förbättringar. Man kan inte mäta punktinsatser. Nu har vi har satt ner foten och tydliggör att samhället förväntar sig att arbetsgivare bedriver ett systematiskt och målinriktat arbete i frågan.
Det säger regeringens utredare Ann-Marie Morhed med anledning av att utredningen om förebyggande arbete mot diskriminering lämnades över till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni under tisdagen.
Utredningen slopar all form av tillsyn över det eventuella arbetet mot diskriminering hos arbetsgivare med färre än 25 anställda.
– Jag är besviken, säger Diskrimineringsombudsman Katri Linna. Bland mindre företag finns stora utsatta grupper och ofta saknas facklig närvaro. Dessutom handlar det ofta om otrygga anställningar vilket gör det svårt att kräva sin rätt. Frågan blir helt upp till individen.
Tror på marknaden
Utredaren Ann-Marie Morhed menar att marknaden kommer att lösa problemet.
– Jag är inte säker på att det är lagen som gör att man jobbar personalpolitiskt. Även småföretagare måste konkurrera om att vara bra arbetsgivare.
Att lönekartläggningar och jämställdhetsplaner inte lett någonstans, och nu tas bort som krav för mindre företag anser Katri Linna vara radikala ingrepp.
– Argumentet att sänka kraven var för att de var för svåra att följa. Med en ännu svagare lagstiftning blir de ännu svårare att följa.
Huruvida den nya lagstiftningen blir mer mätbar säger sig Ann-Marie Morhed inte kunna svara på.
– Det kanske en ny utredning får titta på, säger hon.
Större ansvar
Katri Linna hade hellre sett ett förslag med en mer specifik lagstiftning, som skulle tvinga parterna till ett större ansvar.
– Det är viktigt att myndigheten har en granskande roll och kan kliva in. Men vi kan aldrig systematiskt bearbeta hela arbetsmarknaden.
Vidare säger hon att ju mer lagstiftning parterna har i ryggen, desto lättare tar de sig till förhandlingsbordet. Katri Linna anser att det är dags för fackföreningsrörelsen att bekänna färg i frågan.
– Allas lika värde och sakliga löner överlag borde vara en kärnfråga för facket. Där är jämställdhetsfrågan självklar. Diskriminering borde vara ett krav för regionala skyddsombud att fånga upp. Så parterna har alla förutsättningar att lösa frågan. Det finns inga hinder oavsett lagstiftning.