Lång väg från direktiv till verklighet

EU:s bemanningsdirektiv ger inga enkla och klara instruktioner om regelförändringar i Sverige. Innan direktivet kan bli verklighet måste flera komplicerade juridiska frågor lösas.

Det säger Birgitta Nyström, professor i civilrätt och regeringens utredare. Hon säger att det handlar om att hitta en lösning som fungerar i det svenska systemet, där kollektivavtal har en stor betydelse.

EU har inte för avsikt att detaljreglera arbetsmarknaden i medlemsländerna, säger hon.

Direktivet bygger på samma princip som LO-avtalet för bemanningsföretag och den är att inhyrd arbetskraft ska ha samma villkor som de anställda på den inhyrande arbetsplatsen. Syftet med direktivet är att underlätta flexibiliteten på arbetsmarknaden och skydda de anställda i bemanningsföretagen.

Lag eller avtal?
Bland de frågor utredningen ska ta ställning till finns bland annat om direktivet ska implementeras i lag eller avtal, vilka begränsningar av inhyrning  som är tillåtna och hur bemanningsdirektivet ska fungera ihop med andra regler och då handlar det i första hand om utstationeringslagen, som i hamnar i motsättning till bemanningsdirektivet, eftersom utstationeringsreglerna inte föreskriver lika lön för utstationerad arbetskraft.

I den pågående avtalsrörelsen vill LO-förbunden ha någon form av reglering av inhyrning för att värna anställningsskyddet. Inhyrda ska inte få ersätta uppsagda med återanställningsrätt, anser facken. Utredaren Birgitta Nyström vill inte ta ställning till om bemanningsdirektivet accepterar en sådan begränsning av inhyrning av arbetskraft. Hon säger dock:

– Om en sådan regel ska införas i kollektivavtal måste den ha stöd i de restriktioner som finns i direktivet.

De begränsningar av inhyrning av arbetskraft som finns i direktivet handlar om allmänintresset, arbetstagarnas skydd, hälsa och säkerhet i arbetet, att arbetsmarknaden fungerar bra och att förhindra missbruk.

Referensgrupp
Till utredningen finns en referensgrupp kopplad, där företrädare för fack och arbetsgivare är representerade. LO:s man i gruppen är Claes- Mikael Jonsson. Han säger att direktivet är flexibelt och ger medlemsländerna stort handlingsutrymme.

– Arbetsmarknadens parter har stora möjligheter att komma överens och jag övertygad att det är fullt möjligt att införa en sådan begränsning som LO-förbunden vill, eftersom det i grunden handlar om missbruk, säger han.

Tidigare har Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe sagt att en sådan begränsning av inhyrning inte är möjlig – det skulle strida mot bemanningsdirektivet.

Företrädarna för de offentliga arbetsgivarna i referensgruppen ger honom inte omdelbart sitt stöd. Carl Durling från Arbetsgivarverket säger att han ännu inte tagit ställning till om LO-kravet är förenligt med direktivet. Göran Söderlöf från SKL säger att frågan inte aktuell för de kommunala arbetsgivarna och han hänvisar till att kravet ska behandlas i avtalsrörelsen.

Utredningen klar i oktober
Svenskt Näringslivs man i referensgruppen är på semester. SN:s arbetsrättsexpert Lars Gellner vill varken kommentera utredningsarbetet eller LO-kravet i avtalsförhandlingarna.

– Jag vill inte påverka det pågående avtalsarbetet. Det finns en risk att jag skulle störa diskussionen med ett rättsligt uttalande, säger han.

Mer bestämd är Bemanningsföretagens vd Henrik Bäckström. Han vill inte ha någon begränsning av uthyrningsverksamheten.

– Vår analys säger att en begränsning som den LO vill ha inte är möjlig med tanke på direktivet, säger han.

Utredningen ska vara klar 29 oktober i år och EU vill att direktivet ska vara implementerat 5 november nästa år.