Uppstickarbilen i våra hjärtan
En kaxig nyskapande uppstickare – eller en alldeles för liten bilfabrik som nästan aldrig gått med vinst. Åsikterna går isär, men ett är säkert: Saab engagerar.
Imman låg tät över fönstren. Saabentusiaster laddade i fuktig värme på bilmuseet i Trollhättan, inför den stora konvojen i söndags då 2 000 Saabar rullade i ett pärlband genom staden. Parader ordnades samtidigt av Saabentusiaster i 30 länder i världen.
Läs också: Artikeln ”Tidernas Saab” 2010-01-22
Läs också: Artikeln ”Envis snällhet i kampen för Saab” 2010-01-22 |
|
– Det är något magiskt med Saab. Så är det bara, säger Saabveteranen Dick Ohlsson, 80 år.
Dagen efter vilar Saabmuseet öde och kallt när han och fem andra veteraner stampar snömodden från skorna. Tillsammans har de jobbat på företaget i 200 år.
– Jag tror att egensinnigheten hos Saab är orsaken till engagemanget, säger Dick Ohlsson.
– Och framgångarna i rally på 60-talet. Den lilla bilfabriken från Sverige slog de stora flera gånger om. Alla hejar på en underdog, fortsätter den tidigare kollegan Josef Eklund, 84 år.
Underdog
Och Saab har alltid slagit ur underläge. Att det överhuvudtaget blev någon biltillverkning i Trollhättan är resultatet av företagets första kris.
Saab startades 1937 för att tillverka flygplan. När andra världskriget gick mot sitt slut behövde företaget bredda sig med en ny produkt. Tankar fanns på både köksutrustning och båtar innan den unga ingenjören Gunnar Ljungström fick i uppdrag att ta fram en personbil.
Ursaaben, som tronar i bilmuseets centrum, visades upp 1947. Två år senare började serieproduktionen av bilen som fick namnet Saab 92, och som de första åren bara tillverkades i grönt. De framhjulsdrivna bilarna med aerodynamiska former var nyskapande och blev snabbt en succé.
Successivt större
Josef Eklund och Dick Ohlsson började som ingenjörer på Saab några år senare, 1953. De har varit med och utvecklat bilarna genom åren. I början var de bara ett tiotal personer som tog fram nya modeller och alla ritningar gjordes för hand.
– Vi hade stora ritbord där vi gjorde ritningarna i fullstor skala, minns de.
När de nästan 30 år senare arbetade med att ta fram succémodellen Saab 9000 hade utvecklingsavdelningen växt till 600 anställda.
– Men det skedde successivt, så man tänkte aldrig att ”nu har vi blivit ett storföretag”.
När Saab var som störst 1988 hade personbilsdivisionen 18.000 anställda. I dag är man tillbaka på nivåer från slutet av 1960-talet med 3.300 anställda.
Från hantverk till robotar
De första bilarna byggdes också för hand och de första åren tillverkades bara ett fåtal exemplar om dagen.
– Arbetet har förändrats helt. Robotarna kom på 80-talet och så datorerna. Det är inte mycket som är sig likt i dag.
Att även bilarna har utvecklats syns tydligt på museet. De bulliga formerna har dragits ut och blivit slankare med åren och tekniken har gått framåt. Dick Ohlsson öppnar förardörren på den första bil han var med att ta fram karossen till, en Saab 93 från 1957.
– Vi hängde om dörrarna så att de inte öppnades i framkanten längre. Det var säkrare eftersom de annars kunde blåsa upp om de öppnades under färd, säger han och visar på den äldre Saaben bredvid, vars dörrar öppnas åt fel håll.
Han pekar även ut den första modellen med självreparerande stötfångare och visar tekniska uppfinningar som torkare på strålkastarna.
Motorerna kärnan
Även om design och tekniska finesser är det första många förknippar med Saab, är det motorerna som både skapat problem och räddat företaget ur kriser tidigare.
Den första stora krisen för Saab kom i mitten av 1960-talet då tvåtaktsmotorerna hade blivit omoderna och köparna svek.
– Det stod bilar på hela flygfältet som vi inte fick sålda. Vi fick byta motorerna, från tvåtaktare till V4:or, i mer än 6.000 bilar för att de skulle kunna säljas, berättar Olle Granlund.
Första riktiga krisen
Han värvades till Saab från Volvo 1965, för att ta fram de nya motorerna.
– Det var den första riktiga krisen, och det gick mycket rykten om att Saab skulle läggas ned redan då, säger han och de andra nickar.
Nästa kris kom i mitten av 1970-talet, men även då räddades företaget av ny teknik. Saab blev först med turbomotor i serietillverkade bilar. Men det var inte bara uppfinningen, utan också en rejäl dos av vad de kallar Saabandan, som löste krisen.
– Saabanda är att våga tänka fritt och gå utanför ramarna, tyvärr har det försvunnit med GM, säger Magnus Roland som jobbade på företaget fram till 2004.
– Och att kunna säga vad man tycker. En platt organisation, fyller Josef Eklund i.
Tjänstefel räddningen
Han lägger till att de anställdas tjänstefel är det som egentligen har räddat Saab.
– När vi först visade turbon sa marknadsavdelningen nej till att ha den i serietillverkning, men vi körde på ändå trots att det egentligen var tjänstefel. Även V4:an startade vi med utan lov, säger Josef Eklund, som var chef för drivaggregatsavdelningen när motorerna togs fram.
Vilka tjänstefel eller tekniska lösningar som skulle kunna rädda Saab i dag har de dock inget svar på.
Kanske kan svaret vara den nya bilmodellen 9-5 som just börjat tillverkas i den enorma fabriken på andra sidan Trollhättan. Om Saab läggs ner når den dock aldrig marknaden, men det är inget de anställda vill tänka på.
– Det är klart 9-5:an kommer ut. Den är ju vår framtid, säger Mats Roos som jobbar på monteringen.
En månad har gått sedan GM meddelade att Saab ska läggas ner, men förhandlingarna med intresserade köpare var ännu inte avslutade i onsdags när denna tidning trycktes. Hoppet lever fortfarande på fabriken.
– Vi vet inte vilket ben vi ska stå på just nu. Ena sekunden ska vi läggas ner och nästa finns det köpare. Ovissheten är jobbig, men vi hoppas på det bästa, säger Mats Roos.
Spekulationer
De anställda får ingen information om framtiden, och det blir mycket snack om spekulationerna i tidningar och tv. Ska det bli ett besked i dag? Har spekulanten Spyker tillräckligt med pengar, och vad betyder det att GM kommer med olika besked?
Samtidigt är de flesta luttrade, eftersom de jobbat länge på Saab, säger Mats Roos.
– Jag har varit här i 15 och det har alltid varit upp och ner. Men det har ordnat sig hittills. Vi har fått slag i ansiktet och sedan har det hänt något positivt direkt efter.
Den sista tiden har dock nedförsbacken varit brant. Sedan förra veckan leds Saab inte längre av sin företagsledning, utan av två likvidatorer som har till uppgift att avveckla företaget.
– Men vi har inte sett till dem än, och för varje timme som går utan att de lägger ett varsel känns det allt mer positivt, säger Mats Roos.
Veteraner
Inte heller veteranerna på Saabmuseet vill tro att nedläggningen blir av. Även om de själva har gått i pension har de anhöriga kvar på Saab, och företaget betyder mycket för hela Trollhättan.
– Det vore oerhört tråkigt om all kompetens som finns här bara skulle försvinna. Om Saab ändå läggs ned tror jag att delar av verksamheten säkert klarar sig, säger Olle Granlund.
För att göra vad han kan för Saab har han inte bara deltagit i manifestationer. Han har också skrivit ett brev till GM från veteranföreningen, som har 1 200 medlemmar, och bett att GM ska rädda bilmärket.
– Man måste ju försöka, säger han innan veteranerna lämnar museet.
På parkeringen utanför väntar bilarna. Alla kör Saab.