KORTESSÄ. Vår historia skrivs inte minst genom de populära bilder som präglar massmedierna. Journalister och fotografer ska rapportera opartiskt men förmedlar ofta verkligheten så att deras upplysningar passar in i en mer övergripande berättelse.

Detta är viktigt även för maktens representanter att förhålla sig till.

Deras bakomliggande agenda är en sak, deras utspel är en annan.
Krigspropagandan som George W Bush och Tony Blair ägnade sig åt inför Irakkriget var en kraftfull historia om massförstörelsevapen.

Till denna förhöll sig journalistkåren. När sanningen uppdagades, var söndringen redan ett faktum.

Antologi om medierapportering

Den stora gruvstrejken i Storbritannien på åttiotalet ledde till att två gruvarbetare dödades, 20 000 skadades och 200 fängslades. Samt till förstörelsen av den brittiska kolindustrin och ödeläggelsen av hela samhällen.

Antologin Shafted: The Media, the Miners’ Strike & the Aftermath ger en bild av hur strejken utvecklades i skuggan av mediernas rapportering.

Eller närmare sagt: I skuggan av statens story om gruvarbetarna som ett hot mot demokratin. Eller ännu närmare sagt: I skuggan av Thatchers beskrivning av de strejkande som ”the enemy within”.

Hade vi bara vetat

Före detta BBC-journalisten Nicholas Jones reflekterar över sitt, och journalistkårens, misslyckande. Striden hade föregåtts av en berättelse, som inte ifrågasattes: ”Thatcherstoryn att gruvarbetarna måste besegras för att krossa fackföreningsmilitantism.”

I själva verket var Thatchers mål inte bara fackföreningarna utan hela kolindustrin. Hade ”vi” vetat det, skriver Jones, så hade ”vi” rapporterat annorlunda om motståndet från människorna på plats.

Mindre än tio år senare hade mediernas berättelse vänt udden mot Thatcher. Men det är en annan historia. Ensidigheten, oavsett från höger eller vänster, bidrar till den situation George Orwell skildrar i 1984.

En närmare titt
Låt oss i stället granska ett foto från 1984.

Det året var närmast all nationell brittisk press och mycket radio och TV fortfarande allierad med Thatchers regering. Striden mellan staten och gruvarbetarna reducerades till en kamp mellan ett fåtal personligheter. Medan polisens brutalitet mot de strejkande möttes av en närmast kompakt tystnad.

Bilden är tagen av John Harris, en av få som fotograferade från strejkarnas sida. I efterhand fick den ikonisk status, men han säger: ”Jag var förvånad över att det inte fanns hundratals bilder av detta slag eftersom sådant här hände överallt runtomkring mig.”

Det fångade ögonblicket

Bilden förmedlar nu inte bara en händelse. Bilden är i en mening en bild av sig själv. När polisen vevar med batongen mot kvinnan med kameran, vevar han mot en som kunnat förmedla händelsen till en omvärld.

Även journalister påverkades av ”fienden inuti” och Harris var rädd. Men han fångade ögonblicket som är något mer än ett slag i luften. En hand, knappt synlig, drar kvinnan åt sig så att polisen missar.

Man inser hur fotografen registrerar rörelsen först i framkallningen.

Bok: Shafted: The Media. the Miners’ Strike & the Aftermath.

Redaktör: Granville Williams.

Förlag: Campaign for Press and Broadcasting Freedom.

Per Zetterfalk

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn