Envis snällhet i kampen för Saab

Hoppet om att få ännu en chans att bevisa Saabs storhet lever fortsatt i Trollhättan. Och de främsta ambassadörerna för den aldrig sviktande framtidstron är de fackliga ledarna, Paul Åkerlund och Anette Hellgren.

Under hela Saabs kris har facken arbetat sida vid sida med ledningen för att rädda företaget. Även om Saab läggs ner har samförstånd varit en bättre strategi än konfrontation, anser de.

Nästan varje dag det senaste året har Paul Åkerlund, verkstadsklubbens ordförande, och Anette Hellgren, klubb­ordförande för Unionen, talat med journalister. De har hörts i tusen intervjuer och synts på tusen bilder. Anette Hellgren ofta med ett stort halssmycke, Paul Åkerlund i sin halsduk i bandylaget Gripens svarta och gula färger.

	Läs också: Artikeln ”Uppstickarbiolen i våra hjärtan” 2010-01-22 Läs också: Artikeln ”Tidernas Saab” 2010-01-22

Det traditionella fackliga arbetet har fått stå åt sidan. I stället har de fört Saabs talan. Argumenterat för sitt företag, visat en envis framtidstro – och aldrig gått ut i konflikt. När dramat nu går mot sin upplösning är frågan given:

Varför så snälla? Vad har ni vunnit jämfört med hårdföra franska fackföreningar, eller det militanta amerikanska bilarbetarfacket?

– En militant linje hade inte hjälpt, svarar Paul Åkerlund. Strejker och bråk hade skrämt eventuella köpare av Saab. Bättre då att jobba på, och visa att vi tror på vår sak.

– Franska fackföreningar syns mycket när de blockerar vägar och låser in chefer, säger Anette Hellgren. Men så stor tyngd har de inte.

I samma andetag intygar hon att förra veckans manifestation, då de Saab­anställda skickade ett protestbrev till GM, var nödvändig.

– Psykologiskt var den viktig. Det fanns ett himla tryck att få visa sina känslor. Att äntligen få gå ut framför fabriken och knyta näven.

Disciplinerad protest
Men till och med den aktionen, som kom först långt efter att GM sagt att Saab ska avvecklas, präglades av disciplin. Arbetet lades ner en stund – i samband med lunchen. Efteråt gick alla 3.000 tillbaka till jobbet.

För att förstå fackens linje måste man se Saabs utsatta position inom GM, anser Anette Hellgren. I december 2008 bad GM första gången om pengar för att undvika konkurs.

– Och när amerikanska staten hade bestämt sig för att behålla GM var det rätt ohälsosamt att vara ett svenskt bilföretag med ägare i USA.

Med en röst, samspelta efter alla intervjuer, beskriver Anette Hellgren och Paul Åkerlund hur Saabs starka sidor har dolts eller förminskats.

I dragkampen mellan Saab och GM:s fabrik i Rüsselsheim 2004 till 2005 gick det upp för GM att fabriken i Trollhättan är effektiv. Men det hjälpte föga. Politik skulle ändå styra i slutänden, Rüsselsheim skulle aldrig kunna offras.

Otack är världens lön
Saabs ingenjörer har arbetat för hela GM. Men att säkerheten i den lyckade Opel Insignia är utvecklad i Trollhättan har Saab ingenting för. I stället väljer GM att redovisa förluster i Sverige och bra siffror i USA.

Sedan GM beslöt att göra sig av med Saab har facken därför på alla sätt hjälpt till att söka en ny ägare. I normala fall inte precis en facklig uppgift, men medlemmarna har inte haft några invändningar.

– Vi har dragit in våra respektive förbund centralt, säger Paul Åkerlund. Och jag har använt mina kontakter inom Socialdemokraterna.

– Vi har sett till att få fram fakta, säger Anette Hellgren. Det sprids så mycket myter, som massmedierna befäster.

Skev bild
Särskilt tidningarna i Stockholm har bestämt sig för en skev bild av Saab som förlusttyngt och chanslöst, anser de. Att försöka ändra på det har varit tungt, även om de i någon mån anser sig ha lyckats.

Samtidigt har de känt sig motarbetade av den svenska regeringen.

– Vi är en av de sista anläggningarna i Europa som kan göra allt från ritning till färdig bil, säger Paul Åkerlund. Då är det frustrerande när statsministern säger att vi bara är en sammansättningsfabrik.

– Den här fabriken har otroliga möjligheter, säger Anette Hellgren. Vi jobbar redan med hybrider, vi kan ta fram elbilar. Det är märkligt att regeringen inte ser det och vill ta vara på det.

Men hade en S-regering kunnat göra mer?

– När vi ställdes mot Rüsselsheim åkte Göran Persson till USA och talade med GM:s chef Rick Wagoner personligen, svarar Paul Åkerlund. Som statsminister visade han att Sverige värdesätter fordonsindustrin.

Hur dystra besked Saabs anställda än har fått har deras fackliga företrädare låtit optimistiska. Det har inte varit en mask, hävdar de bestämt.

– Men vi har också velat ingjuta mod. Tappar folk geisten blir det svårt att hinna ikapp när vi startar med nya ägare, säger Anette Hellgren.

Hur hon och Paul Åkerlund orkat vara ambassadörer för Saab i ett år utan paus vet hon inte. Hon stängde av mobilen två dagar i julas, ”som julklapp till min son”. Alla andra dagar svarar hon.

– Jag tror att tröttheten kommer sedan. Nu går vi på nåt slags turbo.