Genom fiktionen blev verkligheten synlig

BOKNOTIS. Jag har tillbringat jullovet till sjöss, i bildat och munvigt sällskap.

Ove Allanssons antologi Sjölivets berättare (förlag: Tre Böcker) är inte bara en överväldigande dokumentation av all den litteratur och konst som utgår från sjömanslivet: tillfällighetsdiktare och nobelpristagare om vartannat, frejdig humor och hemska umbäranden.

Boken är också en hoppfull berättelse om kulturens meningsfullhet. Hur diktandet springer ur delad erfarenhet och ibland till och med hjälper till att förändra, med Anders Lindströms ord om Allanssons Ombordarna:

”Genom fiktionen blev verkligheten synlig, så tydlig att den föranledde tre riksdagsmotioner om bostads- och säkerhetslagstiftningen till sjöss.”

En värld av språk

Men också själva läsandet hyllas vederbörligen, hur viktigt det varit. Sjömansbiblioteket, de litterära inslagen i Sjömannen, Svensk Sjöfarts Tidning och andra trycksaker, små agitatoriska häften icke att förglömma.

Plus sångerna, visorna, skrönorna. En hel värld av språk, överdådigt illustrerad.

Rikt och givande
Kort sagt behöver man inte vara en saltstänkt nostalgiker för att ha rikt utbyte av dikterna, bilderna, berättelserna, skämten och alla de kärleksfulla personporträtten. Helt enkelt därför att detta är på riktigt. Som det heter i en dikt av Nils Lindström, publicerad i Sjömannen år 1957:

Havet finns bara

överallt alltid

blir så småningom mera verkligt

än ens egen verklighet

och motsvarar kanske närmast

vad för troende

Gud är.

Fotnot: En annan sjöresa som är väl värd att följa med på är den isländska thrillern Skeppet av Stefán Máni (översättning Inge Knutsson). Också läsaren blir garanterat galen av isolering, motordunk och växande hot.