Indelning i grupperna ”de som jobbar” och ”de som är i utanförskap” är det nya klassamhället, enligt statssekreteraren Eva Uddén Sonnegård. Något traditionellt klassamhälle finns inte i Sverige i dag, anser hon.
 

Utanförskap handlar inte om känslor eller om att människor får en etikett.
Bara om ren statistik. Det säger Eva Uddén Sonnegård på arbetsmarknadsdepartementet, en av politikerna bakom retoriken om minskat utanförskap.

Vad tänker du på när du hör ordet utanförskap, statssekreterare Eva Uddén Sonnegård?

– Utanförskap innebär att människor inte har en förankring på arbetsmarknaden. Det är något som vi började tala om i förra valrörelsen. Vi tittade på olika grupper som vi ville inrikta vår politik på.

Är utanförskapet i Sverige stort?

– Ja. Framför allt kan man se att det är en större andel i förtids­pension i dag än före 1990-tals­krisen. Där har vi den riktigt stora gruppen som är helt utanför arbetsmarknaden. Utgångspunkten har varit att de är sjuka, sedan har de inte fått medicinsk rehabilitering. De arbetslösa är ändå personer som är aktiva, för definitionen är att man söker jobb. Där har vi en grupp som ändå visar en form av aktivitet. Men förtids­pensionärer är den riktigt stora gruppen som står utanför arbetsmarknaden.

Som inte visar någon form av aktivitet?

– Det kan jag inte svara på. Men man har inte krav på sig att söka jobb.

Tror du att man kan få tillbaka dem till arbetsmarknaden?

– Ja, jag är helt övertygad om att man kan få tillbaka många. Man kanske jobbar ett par timmar i veckan. I mån av förmåga ska man arbeta. Jag tror att det är många som gärna skulle ha någon typ av arbete och få den här sociala kontakten och en extra inkomst som man kan få med den nya lagen som vi infört.

Så utanförskap är utanförskap från arbetsmarknaden. Tror du att det är den gängse uppfattningen?

– Jag kan inte säga vad som är den gängse uppfattningen. Om man bara tittar på det som 2006 hette öppet arbetslösa så säger det inget om hur det ser ut på arbetsmarknaden. Man måste veta vilka grupper det handlar om. De som är sjukskrivna, vad beror det på? Hur många är det som inte söker arbete fast att de är arbets­lösa? De har inte lust eller ork eller tycker inte att det är någon idé för det finns inga jobb där de bor.

Om man studerar på heltid och söker jobb räknas man till utanförskapet. Men man kanske är nöjd med sin situation?

– Ja, det kan man mycket väl vara. Det säger ingenting om hur den enskilda personen upplever det.

Du sa att man måste veta mer om dem som är utanför arbetsmarknaden. Men med etiketten utanförskap är det många som grupperas ihop under en term.

– Man kan göra andra saker också. Internationellt finns det alla möjliga mått som man kan använda. Man talar ofta om non-employment rate. Då är det alla, inte ens specificerade grupper.

Men du var en av dem som var med om att lansera begreppet utan­förskap. Varför valde ni det?

– Det speglar att de inte har en förankring på arbetsmarknaden, de har ingen lön att leva på i den omfattning som de skulle vilja. Det är något hinder som gör att de inte kan utveckla sin fulla potential på arbetsmarknaden.

Men huruvida de känner sig utanför, det är inte en diskussion här?

– Det här är inga känslor. Det här är bara statistik.

Har du själv tillhört utanförskapet?

– Nej.

 

”Vi klassar inte. Det är ren statistik”

Taggas man av att kallas utanför? Finns klassamhället? Borde vi inte utrota hemlösheten? LO-Tidningen förmedlar professorernas frågor om utanförskapet till statssekreterare Eva Uddén Sonnegård.

Åsa Nilsonne, professor i psykologi och författare, Stockholm:

• Tror du att en person blir taggad eller nedtryckt av att bli definierad som tillhörande utanförskapet?

Eva Uddén Sonnegård: Frågan är om man vill vara en del i samhället eller inte. Det är inte så att själva begreppet har någon, ska ha någon, betydelse för personen, utan det här handlar om: Hur ser politiken ut? Vad gör vi för att den här personen ska komma i arbete?

• Men någon slags innebörd har väl ordet för den personen?

EUS: Ja, vi säger ju att det handlar om dem som är arbetslösa, dem som är i förtidspension, dem som är latent arbetssökande, dem som är sjukskrivna, i förtidspension.

• Men tror du att det påverkar den personen att klassas som att tillhöra utanförskapet?

EUS: Vi klassar inte människor. Det är ren statistik.

Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet:

• Finns det ett klassamhälle i Sverige i dag? Hur ser det ut?

EUS: Ja, det finns det. Och det ser ut på följande sätt: Förtidspensionärer tillhör de som är utanför arbetsmarknaden. Det är en väldigt olycklig uppdelning som blivit. Så det är en grupp som man kan säga är en klass. De har inte tillgång till ett eget liv på det sätt som vi som har ett jobb har.

• Finns det någon mer klass?

EUS: Ja, du kan ju se varje grupp i utanförskapet som en egen klass om du vill det.

• Så det traditionella klassamhället pratar du inte om?

EUS: Nej, det finns inget traditionellt klassamhälle i Sverige. Vi har ju utjämnade inkomster. Vi har sänkt skatterna, ganska ordentligt med jobbskatteavdraget, så på det sättet är det helt utjämnat.

Hans Swärd, professor i socialt arbete, Lunds universitet:

• 2010 är det europeiska året för bekämpning av utanförskap och fattigdom. Skulle det då inte vara lämpligt att regeringen tog ett ordentligt tag och utrotade den svenska hemlösheten?

EUS: Det är en god fråga. Den ligger egentligen inte hos mig. Men jag vet att i alla fall Stockholms stad har tagit ordentliga tag i hemlösheten och jobbar mycket med Stadsmissionen och jag utgår från att andra kommuner kommer att göra samma sak.