KRÖNIKA. Resande och konserverande samsas i den polska författaren Olga Tokarczuks senaste roman Löparna (Ariel, övers. Jan Henrik Swahn).

Boken pendlar mellan reseberättelser – pilgrimsresor, flyktiga möten, uppbrott – och försök att nagla fast verkligheten – fotografier, kartor, plastinerad kroppslig vävnad preparerad för evig beskådan.

Tokarczuk har sagt att hon vill vara lojal mot det omöjliga i att göra denna värld entydig. Världen är kaotisk och faller sönder, för att sedan återuppstå.

”Rörligheten, flyttbarheten, skenbarheten – är ju samma sak som att vara civiliserad. Barbarer reser inte, de går rakt på målet eller invaderar i stället.”

Ett flyttbart folk
I Warszawa möter jag såväl rörlighet och skenbarhet som viljan att konservera.

Polens gränser har flyttats flera gånger och befolkning skyfflats från en landsända till en annan.

Patinan på 1700-talspalatsen i Warszawas centrum är inte märken efter århundraden, utan några årtiondens slitage av de pietetsfullt återuppbyggda husen.

I slutskedet av andra världskriget krossade Hitlers armé Warszawabornas uppror och jämnade stora delar av staden med marken, medan Röda armén stod utanför och väntade.

När Sovjetunionen tog över skickades de överlevande bort från Warszawa och berättelsen om Warszawaupproret förtegs ända till kommunismens fall.

I dag, efter EU-inträdet 2004, är det inte längre flyttade gränser utan ekonomiska villkor som leder till folkförflyttningar; en fjärdedel av EU-medborgarna som arbetar i ett annat EU-land är polacker.

 
  Foto: ARTIKELFÖRFATTAREN
   

Fejkad marmor
Det ska byggas ett museum för samtidskonst framför Kulturpalatset.

Ett centralt tema för gruppen som skapar museets verksamhet är skenbarhet.

De delar sina tillfälliga lokaler med möbelbutiken Epoca. Bland nutida möbler till försäljning ställer de ut prototyper av modernistiska 50-talsmöbler.

(Modernismen är avskydd i Polen för kopplingen till kommunismen men också på grund av undermåliga material. Trots goda tankar om praktiska möbler blev resultatet dålig kvalitet.)

I deras utställningslokal finns specialgjorda piedestaler av spånskiva täckta med marmorfolie – de avfasade kanterna visar tydligt att marmorn är fejk.

Palm som ger hopp
Rörlighet och skenbarhet kan verka skrämmande.

Utan fast punkt väljer man populister med enkla svar som att abort måste förbjudas och homosexuella inte arbeta som lärare.

Men det finns hopp om civilisationen i rörligheten i Polen. Ett exempel är det folkliga stödet för en femton meter hög konstgjord palm placerad i en korsning i centrala Warszawa.

Konstnären Joanna Rajkowskas test om det polska samhället kan ta till sig ett så kulturellt avvikande element verkar lyckas.

Ulrika Lorentzi
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn