Så funkar nya tjänsteavtalet

Det nya samarbetsavtalet för tjänstesektorn innehåller regler för förhandlingarna om kollektivavtal. Meningen med avtalet är att bland annat prova nya avtalskonstruktioner och enklare regler.

Tjänstebranschen har med avtalet fått en slags motsvarighet till industriavtalet – och det handlar enligt undertecknarna själva om strategisk utveckling, tillväxt och lönebildning.

– Det här är jätteintressant. Nu har vi en gemensam värdegrund, men det är nu det verkliga arbetet börjar då vi ska fylla avtalet med innehåll, säger Jonas Milton, vd för arbetsgivarorganisationen Almega.

Diskussioner om ett avtal för samarbete inom tjänstesektorn har pågått i flera år. De som nu skriver under det är, förutom Almega, tjänstemannafacken Unionen, Sveriges Ingenjörer, Jusek och Civilekonomerna.

– Samarbetsavtalet ger oss möjligheter att under stabila och regelbundna former prata med varandra, säger Richard Malmborg, förbundsdirektör hos Sveriges Ingenjörer.

Bytt är bytt
I avtalet finns ett slags byte: Arbetsgivarna förbinder sig att gå med på att verka för hög facklig organisationsgrad, medan facken går med på att prova och utveckla nya kollektivavtalsmodeller.

Samarbetsavtalets konkreta innehåll kommer i stor utsträckning att formas i ett utvecklingsråd och i fyra arbetsgrupper.

De fyra grupperna ska arbeta med
1. lagar och avtal
2. lönebildning
3. framtiden i sektorn
4. ekonomi och näringspolitik

Nya typer av avtal
De ska undersöka förutsättningarna för ”verklighetsanpassade avtalslösningar” och ”förenklade regelverk”. Framtidsgruppen ska arbeta med pilot- och försöksmodeller för nya avtalskonstruktioner.

Sveriges Ingenjörers Richard Malmborg tänker sig att detta kan ge facket möjlighet att för en utländsk ägare förklara vad ett sifferlöst avtal innebär. Dessutom ser han nya avtalsmodeller som en möjlighet att få fler företag att skriva på ett kollektivavtal, och det skulle vara bra för fackets medlemmar.

För Almegas Jonas Milton handlar det om en anpassning till nya branscher, där den fackliga anslutningsgraden är låg. Han säger att arbetsgivarna kan hjälpa till att få upp anslutningsgraden och i gengäld få avtal som är avpassade till dessa branscher. Det kan, enligt honom, till exempel handla om att modernisera arbetstidsreglerna.

– Jag vill också se en modern lönebildning närmare företagen, men det är något vi utvecklar tillsammans. Det är inget vi kan tvinga på någon, säger Jonas Milton.

Skiljer sig
Tjänstesektorns förhandlingsavtal skiljer sig på åtminstone ett par punkter från industrins förhandlingsavtal:

• Tjänstemannafacken och Almega ska lägga fram sina yrkanden två månader innan det gamla avtalet löper ut. Industrins parter däremot, ska presentera sina avtalskrav tre månader i förväg.

• Parterna ska överlämna frågor de inte kommer överens om till tjänstesektorns förhandlingsutskott. Det förutsätter dock att fack och arbetsgivare är överens om det. Och därmed finns inga fasta opo som i industrin.

Under industrins förhandlingar ersätter nämligen de opartiska ordförandena den statliga medlingen och har därmed en stark ställning. De utses av parterna i förväg och ska ha en aktiv roll under månaden innan det gamla avtalet går ut.

I tjänstesektorn ska ett förhandlingsutskott i stället försöka hitta lösningar på de förhandlingsfrågor som fack och arbetsgivare inte själva klarat ut. Utskottet kan i sin tur tillsätta en eller flera opartiska ordförande, som då får samma befogenheter som de i industrin.

Utmanar inte industrin
Både Richard Malmborg och Jonas Milton säger att tjänstesektorn inte kommer att utmana industrin och försöka överta rollen att sätta märke för de kommande avtalsrörelserna.

De hävdar dessutom samstämmigt att det inte finns någon särskild tanke bakom att tjänstesektorns krav ska läggas fram en månad efter industrins parter.

Richard Malmborg tror att det kan komma att bli ”smittoeffekter” mellan de två avtalen som exempelvis när det gäller arbetstidsförkortning. Det är en stor fråga inom industrin, medan det inte alls funnits i diskussionerna mellan tjänstesektorns parter.

Jonas Milton förklarar att tjänstesektorn inte har fasta opolitiska ordförande eftersom utgångspunkten är att parterna kan klara förhandlingarna på egen hand.