I Sverige har debatten om vårt deltagande i Afghanistankriget varit yrvaken och ytlig.  En anledning är att inget politiskt parti i riksdagen har vågat opponera sig och ge medborgarna ett alternativ till etablissemangets linje. Försvarspolitiker och generaler har hjälpts åt att ge allmänheten en felaktig bild av mandatet för trupperna i Afghanistan. Nu börjar dock kritiska röster att höras även i vårt land.

Men alla gillar inte debatt. ÖB, general Sverker Göransson, skrev i en debattartikel att kritiken av krigsinsatsen lett till att våra soldater upplever att ”de saknar stöd hemifrån”.

ÖB ger inte ett enda exempel på vilka han anser har ifrågasatt soldaternas duglighet, engagemang, uppsåt eller visat likgiltighet för deras säkerhet? Med obestyrkta misstänkliggöranden försöker ÖB få tyst på den växande skara som nu även i Sverige ifrågasätter Natos krig i Afghanistan.

Falska argument
I debatten om Sveriges deltagande i Afghanistankriget möter vi två ofta tre andra argument:

• Man påstår: den är ”fredsbevarande”. Det är ju inte sant! På FN:s hemsida finns nu 17 FN-operationer listade som ”fredsbevarande”, däremot INTE operationen i Afghanistan, Isaf. Gå till Natos hemsida! Där finns våra 500 svenska soldater!

• Man säger: ”FN har vädjat”. De som vädjat är George W. Bush och Tony Blair. De satte den 7 oktober 2001 igång ett bombkrig i Afghanistan. Därefter organiserades en internationell militärstyrka, Isaf, under brittisk ledning och som FN:s säkerhetsråd i efterhand och på amerikansk och brittisk inrådan godkände i resolution 1386 den 20 december 2001. I den finns  standardformuleringen om medlemsstaternas bidrag med trupp och pengar. FN och dess generalsekretare har sedan 1948 ”vädjat” om truppbidrag till över 60 fredsbevarande operationer. Sverige har dock tackat nej till att delta i flertalet av dessa. I några har vi dragit oss ur efter några år, Libanon, Cypern. Att påstå att Sverige alltid ställer upp när FN ”vädjar” är att missbruka fakta. Endast 42 av FN:s 191 medlemsländer har för övrigt trupp i Afghanistan.

• Man hävdar att det handlar om ”internationell solidaritet” och att ”vi inte får dra oss undan vårt internationella ansvar”. Är det inte snarare solidaritet med George W. Bush, Tony Blair och Nato som det handlat om?!

Miljardkostnad
Med stöd av osakliga argument har Sverige dragits allt djupare in i kriget i Afghanistan. I början hade Sverige 45 soldater där. År för år har sedan soldatramen ökats, senast år 2008 till 855.

De mänskliga förlusterna för Sveriges del har hittills lyckligtvis varit begränsade. Men kriget har kostat oss miljarder. I år beräknas bara de rena krigskostnaderna till över en miljard kronor och alla kostnader är då inte medräknade. Dessutom tillkommer flera miljarder under några år för C17-planen som ska transportera soldater och tung utrustning.

Till vilken nytta används dessa miljarder? Afghanistan är ett fattigt land. Vart fjärde afghanskt barn dör före sin femårsdag. De barn som växer upp i Afghanistan har, liksom sina föräldrar, bara upplevt krig. Till dem sänder vi inte humanitärt bistånd, utan soldater och stridsvagnar. Är det så vår internationella solidaritet ser ut år 2009?

Inte närmare fred
Hundratusen hjälparbetare skulle ha lättare att vinna vanliga afghaners förtroende än hundratusen Nato-soldater! Åtta års krig har inte fört landet närmare fred eller till förbättrade levnadsvillkor för majoriteten av afghanerna.

General Stanley McChristal, Natos ÖB i Afghanistan varnar i en rapport för att hela krigsoperationen kan sluta i ett stort misslyckande.   Den strategi man hittills följt – och som de svenska krigsförespråkarna försäkrat vara ”den enda vägen” – den var tydligen inte så lysande!

Välbekant budskap
För att undvika ett misslyckande vill generalen ha en ny strategi, fler soldater och mer stridsutrustning.

Är det någon som tycker sig förr ha hört budskapet att med ny strategi och truppförstärkningar kan vi vinna kriget? General William Westmoreland övertalade med samma argumentation president Lyndon B. Johnson att sända en halv miljon soldater till Vietnam. Före nästa riksdagsval kommer säkert en begäran även till Stockholm om fler soldater till Nato i Afghanistan.  Vad säger regering och opposition då? Och vad säger folket som ska rösta?
 
Femhundra svenska soldater i en Nato-trupp om hundratusen avgör naturligtvis inte krigets utgång, Afghanistans framtid, frigör inte de afghanska kvinnorna. Men Sverige i ett asiatiskt landkrig tillsammans med Nato har en symbolisk betydelse. Och symbolen är att Sverige överger den förhandlings- och fredslinje, som Olof Palme alltid höll fast vid. Vi är nu i färd med att förverka det förtroende hos de svaga i världen som det tagit oss årtionden att bygga upp. Det hela håller på att utvecklas till Sveriges största och allvarligaste utrikes- och säkerhetspolitiska misstag under efterkrigstiden.

 

Thage G. Peterson

F d talman och försvarsminister

Anders Ferm

F d FN-ambassadör