Turerna kring Opel har satt hård press på facken i Europa. Går facket med på sänkta löner och försämrade villkor kan det bli startskottet för en tävling mot botten.

Inga löneökningar på två år. Med en sådan uppgörelse hoppas det brittiska facket Unite att 5.000 jobb ska räddas på Vauxhall som ägs av Opel.

Överenskommelsen gjordes i slutet av förra veckan, men är bara en del i det storpolitiska spel som pågår om Opels framtid.

– Det är en av de mest komplexa fackliga situationer vi någonsin haft, säger Aleksandar Zuza, utredare på IF Metall.

I fackliga kretsar var GM, som varit Opels ägare, känt för en bra linje då det handlar om fördela arbete. ”Share the pain”, var devisen. Hade en fabrik för lite produktion fanns det ett system att fördela jobbet dit, smärtan skulle delas.

Liv eller död
Så kom finanskrisen. Det var uppenbart att GM blödde och det var en fråga om liv eller död för den amerikanska biljätten.

I ett tidigt skede lyftes Saab bort ur processen och svenskarna gick sin egen väg.

För Opel var det dock annorlunda. I Belgien, Storbritannien, Polen, Spanien och Tyskland skissades på räddningsplaner för att frigöra Opel från GM.

Samtidigt inleddes den tyska valrörelsen. Frågan om jobben blev ett känsligt kapitel.
Förbundskansler Angela Merkel agerade resolut och erbjöd stora lån för att frigöra företaget. De andra länderna bidrar med lite av pengarna, men merparten av de cirka 45 miljarder kronor av lånet kommer från Tyskland.

Slutförhandlingar
Just nu är också förhandlingarna mellan Opel och Magna – den kanadensiska underleverantören som ska köpa företaget – inne i sitt slutskede.

Där spelar de lokala fackföreningarna en avgörande roll eftersom en liten del av företaget ska tas över av de anställda.

Att det kommer att bli uppsägningar är dock klart. Nyligen kom beskedet att nära 12.000 tvingas gå från koncernen, som har nästan 50.000 anställda.

Frågan är bara vilka som ska förlora sina jobb, och hur det ska gå till.

Fabriken i Polen står troligen säker, eftersom det är den modernaste fabriken inom Opel som dessutom ligger närmast den östeuropeiska marknaden.

Merkel agerar
Kvar finns fabrikerna i Storbritannien, Spanien, Belgien och Tyskland som alltså hotas av nedläggning.

I detta skede verkar det som om Angela Merkel har kammat hem de flesta jobben.
Hon har argumenterat för att de tyska fabrikerna ska finnas kvar. I tyska Rüsselsheim ligger Opels forskningscentrum så den fabriken har aldrig varit hotad.

Angela Merkel vill inte heller se någon nedläggning av de två andra fabrikerna i landet. Dels har Tyskland satsats mest på att hålla Opel under armarna, dels argumenterar hon för att Tyskland är Opels viktigaste marknad.

De andra ländernas regeringar är kritiska, men den tyska förbundskanslern kräver att de ska betala en större andel av lånen ifall de vill behålla biljobben.

Läget är låst.

Inte bara politiskt, utan även fackligt.

Krisuppgörelser …
De fackliga organisationerna i respektive länder vill alla rädda sina jobb och är beredda att sluta lokala avtal.

Facken har, enligt vad LO-Tidningen erfar, fått förslaget att de anställda ska bli utan lönehöjningar, att reglerna regler kring arbetstiden skam förändras och att den extra månadslön som betalas ut vid jul ska sparas in.

Arbetsgivarna deklarerar att de som motprestation ska försöka undvika uppsägningar, men en sådan utfästelse är inte juridiskt bindande.

… på fler Opelfabriker …
Det var under dessa förutsättningar som de anställda på brittiska Vauxhall gick med på ett lönestopp för att rädda 5.000 jobb.

De fackliga organisationerna i de andra länderna överväger fortfarande förslaget. Enligt uppgifter till LO-Tidningen tänker det spanska facket inte gå med på några förändringar, men det är än så länge oklart om det verkligen blir så.

Det belgiska facket på fabriken i Antwerpen har reagerat kraftigt mot den tyska hållningen, och facket på den spanska bilfabriken i Saragossa kritiseras tyskarna för protektionism.
Även i Storbritannien har sådana röster höjts.

… andra bilfabriker …
Frågan är om Tyskland har gett sina fabriker ett statsstöd som strider mot EU:s regler, vilket EU-kommissionen nu ska undersöka.

Andra fack har oroligt tittat på vad som hänt på Opel. Det finns en stor oro för att de lokala fackliga uppgörelserna kan smitta av sig.

Om Opel kan få facket att gå med på stora försämringar väntar andra industriföretag. I morgon kan Ford, Volkswagen, Renault, Peugeot, Fiat knacka på dörren och vilja ha liknade försämringar.

… och i Sverige
Förhandlingar om löner och arbetsvillkor har även varit en fråga i Sverige då svenska IF Metall gick med på arbetstidsförkortningar i de så kallade krisavtalet. Men enligt IF Metall själva går det inte att jämföra de svenska avtal med dem som nu kan komma att tecknas inom Opel.

– Vårt avtal är en mild västanfläkt mot dessa. De har förhandlat bort reallöneökningar i många år. Vi går ju ned i arbetstid under en begränsad period, säger Aleksandar Zuza.