Sophämtarna på Lidingö vet inte om de har något jobb efter den 1 april. Sita vann den senaste upphandlingen och tar över sophämtningen efter Ragn-Sells. Sophämtarna erbjuds provanställning.

 

 

– Den av oss som har jobbat längst har kört sopor i 21 år. Den som började senast har jobbat i åtta år. Det är orimligt att erbjuda oss provanställning, tycker Patrik Dahlstedt, sophämtare och skyddsombud i Transport.

 

I dag tjänar sophämtarna mellan 29.000 och 30.000 kronor i månaden. De jobbar enligt en poänglista som finns i kollektivavtalet. Ju mer sopor, desto mer betalt. Sita erbjuder fast månadslön – 25.739 kronor.

 

Två riskerar jobbet

Ragn-Sells har nio anställda på Lidingö – åtta sophämtare plus en arbetsledare. Sita räknar med att behöva nio anställda allt som allt – men då följer två med från Sita. Det innebär i så fall att minst två av sophämtarna blir av med sina jobb.

 

På måndag kommer sophämtarna att överlämna protestlistor med namnunderskrifter till kommunstyrelsens ordförande Paul Lindquist (m) inför kommunfullmäktiges sammansträde.

 

– Alla möjliga har skrivit på. Hur många vet jag inte. Namnlistorna cirkulerar fortfarande, säger Patrik Dahlstedt.

 

 

Lönekarusell nedåt

Han understryker att namnlistan är en protest mot de återkommande upphandlingarna. Sophämtningen sköts av privata företag. Vart femte eller vart sjunde år gör kommunen en ny upphandling. I år var Sita billigast.

 

– Vi har ledsnat på upphandlingarna. Vart femte år ska vi vara oroliga och söka våra egna jobb. På senare år har vi dessutom fått en lönekarusell nedåt. De räknar hem sina anbud genom att sänka lönerna samtidigt som vi får mer att göra, anser Patrik Dahlstedt.

 

Sita och sophämtarna har träffats vid tre tillfällen utan att komma överens. Sophämtarna ställer fyra krav. Det viktigaste är att provanställningarna ska slopas. De kräver också att alla ska erbjudas jobb och att lönesystemet med poänglistan ska vara kvar. Ett krav handlar om arbetslastningen.

 

 

Inte slutpratat

Sophämtarna vill träffa Sita i grupp. Sita vill träffa dem en och en. Följden har blivit att de inte träffas alls.

 

– Det är inte slutpratat. Vi funderar var och en på sitt håll vad nästa steg ska bli, säger Malin Cronqvist, avdelningschef på Sita.

 

På en punkt är hon beredd att gå sophämtarna till mötes: provanställningen.

 

– Det är inget heligt. Vi kan ta referenser, konstaterar hon.

 

Sita har vunnit upphandlingen och erbjuder andra villkor än sophämtarna har i idag. Det finns en lag om övergång av verksamhet som skyddar den som jobbar i ett företag som blir uppköpt. Då följer alla avtalsreglerade förmåner med.

 

Den lagen gäller inte vid en ny upphandling. Inte i Sverige, men väl i en del andra EU-länder. Det är nya jobb, och arbetsgivaren kan anställa vem han vill och erbjuda de villkor han vill förutsatt att de inte är lägre än kollektivavtalets.

 

– Vi har ett avtal med Transport. Vi erbjuder samma villkor som i alla kommuner i Storstockholm. Egentligen har vi inget ansvar för Ragn-Sells sophämtare, men det är ganska praktiskt att överta dem som redan jobbar på Lidingö och kan området, säger Malin Cronqvist.

 

 

Strejk i vintras

Det som händer på Lidingö är en parallell till det som hände i Stockholm i vintras. Där slutade det med vild strejk.

 

I Stockholm var det Liselotte Lööf AB som vann en upphandling om sophämtning i några förorter i söder. Hellstens hade entreprenaden. Liselotte Lööf ville gå ifrån poänglistan och införa månadslön. Därmed skulle sophämtarna få lägre löner.

 

Det slutade med att sopgubbarna fick igenom det mesta som de ville ha. Transport och Liselotte Lööf skrev på ett avtal om att behålla poänglönerna. Stämningen till arbetsdomstolen drogs tillbaka.

 

Den överväldigande majoriteten av Stockholms sopgubbar deltog i den vilda strejken, trots att striden enbart gällde två områden i Söderort.

 

 

Strul väntar

Sopgubbarna i Stockholm vet var hundratals nycklar passar och var tusentals sopkärl står. Den kunskapen skaffar man sig inte i handvändning. Det gör dem svåra att byta ut. Lidingö är annorlunda med fler villor och färre flerfamiljshus.

 

– Men vi sitter på en enorm kompetens. Om de byter ut oss blir följden ett års strul, säger Patrik Dahlstedt.