Det finns all anledning att vara pessimistisk. Fackens medlemstal världen över rasar. Arbetslösheten fortsätter stiga och ett globalt slagsmål om jobben har brutit ut.

Det finns som sagt all anledning att vara pessimistisk.

Särskilt om man är chef över världsfacket IFS. Det har nämligen uppgiften att flytta fram de fackliga positionerna på en global nivå.

Möjligheter
Men trots de dystra prognoserna ser Guy Ryder, världsfackets generalsekreterare, inte bara mörker då han tänker på framtiden.

– Det låter opassande att säga det, men krisen innebär också möjligheter. En modell har gått sönder och behöver ersättas av något nytt, säger han då han träffar LO-Tidningen på ABF-huset i Stockholm.

Han kom kvällen innan för att kunna var med på en av Palmedagarna som Olof Palmecentret anordnade under förra helgen.

Det är en hektisk tid och de senaste månaderna har Guy Ryders arbete helt präglats av den ekonomiska krisen.

Stormaktsklubb
Världsfacket har lagt ned stora ansträngningar på att vara med under G20-mötena. Ibland liknas de vid en antidemokratisk stormaktsklubb där de största ekonomierna självsvåldigt drar upp riktlinjerna för hur världens framtida ekonomi ska formas.

Det är inte direkt hemmaplanen för facket.

Trots det tycker Guy Ryder att det är viktig att finnas på plats.

– Oavsett vad man tycker om det så är det där det går att påverka, därför måste vi vara med, säger han.

De senaste tre mötena – i Washington, London och nu sist i Pittsburgh, USA – har facken funnits rikligt representerade.

– Det har haft en effekt, säger Guy Ryder. Före G20-mötet i London i april talade världens ledare enbart om att reparera de finansiella systemen.

Otillräckligt
Han berättar att facket lyckades rucka på frågeställningarna så att även sysselsättning och trygghet kom upp.

Det blev, enligt hans tycke, inte tillräckligt – men länderna på mötet deklarerade i alla fall att de skulle satsa på att skapa nya jobb.

På G20-mötet i USA träffade Guy Ryder ledarna för de stora nationerna. USA:s president Barack Obama, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Storbritanniens premiärminister Gordon Brown, Brasiliens president Lula da Silva och en massa andra ledare som han försökte övertyga om att fackets idéer var värda att ta på allvar.

Hur hamnar man egentligen i det sällskapet?

Guy Ryder växte upp nordväst om Liverpool och säger att han som ung inte hade något särskilt mål.

– Livet har varit en räcka av tillfälliga händelser, jag har aldrig haft en plan i mitt liv, säger han.

Dramatiska tider
Pappan var visserligen fackligt aktivt, men det var en tillfällighet att han själv följde samma bana.

I tjugoårsåldern bodde han i södra Spanien i ett och ett halvt år. När han kom tillbaka till Storbritannien såg han att TUC (brittiska LO) sökte personal och på 1980-talet fick han jobb på den internationella avdelningen.

– Det var oerhört dramatiska tider, minns han.

När dammet efter gruvstrejkerna och Margret Thatchers attacker mot arbetarrörelsen lagt sig stod det klart att det var TUC som fick bita i gräset. Tidigare hade facket tolv miljoner medlemmar, i dag har det drygt sex miljoner.

Moln med sliverkant
Guy Ryder säger att många enbart ser 80-talet som ett svart årtionde för facket. Men det hände, enligt honom, mycket bra också:

Länderna i Östeuropa befriades. Den polska fackföreningsrörelsen Solidaritet växte upp, och demokratierna i Spanien och Grekland växte sig starkare. Och i Chile förlorade diktatorn Augusto Pinochet makten strax efter att det övergått till 90-tal.

I dag ser Guy Ryder en annan trend inom den internationella fackföreningsrörelsen. Klimatfrågan har på bara några år fått ett stort genomslag.

– Det är en revolutionerande förändring av de fackliga prioriteringarna på bara några år, säger han.

I juni nästa år har Internationella fackliga samorganisationen (IFS) kongress i Kanada, och klimatfrågan kommer att vara en viktig punkt på dagordningen.

Ny ledare
En annan är vem som i framtiden ska leda IFS.

Guy Ryder ställer nämligen inte upp till omval. Han säger att han ogillar när fackliga ledare sitter för länge på sina poster.

– Det är dåligt för en själv och det är dåligt för organisationen.

Men arbetslös lär han knappast bli.

Efter jobbet på TUC jobbade han många år för FN-organet International labour organisation (ILO).

Han berättar att han för samtal med ILO om ett nytt jobb.

– Jag har bott i 15 år i Genève och skulle kunna tänka mig att bo där igen, säger Guy Ryder.

 


FAKTA / Guy Ryder
Ålder: 53 år.
Familj: Har separerat från sin fru och bor tillsammans med sin dotter och hund, en 15-årig setter.
Bostad: Hus i Bryssel
Tricks för att klara allt resande: Jag försöker träna, har sprungit en del men har tyvärr inte gjort det de senaste månaderna.
Otippad talang: Ingen. Helt talanglös då de kommer till musik, dans eller att sjunga. Gillar dock att läsa och observera vad andra gör.