Humanitet
KRÖNIKA. ”Åh! Kan jag inte få slippa svara på frågor om framtiden? Erfarenheten har lärt mig att högst fem år kan man överblicka.”
Det är frågestund i aulan på Rosenlunds sjukhus, sen nestorn inom arbete med förståndshandikappade, Karl Grünewald, född 1921, presenterat sin bok Från idiot till medborgare (Gothia förlag).
Det var han som på Medicinalstyrelsens uppdrag reste runt och la ner anstalter där de intagna levde under all människovärdighet. Han nöjde sig inte heller med de institutioner som kom istället utan reformerade dem också.
Istället kom systemet med anpassat boende i hemmet och besök på daglig verksamhet.
Titeln på boken säger egentligen allt om vilken utvidgning av humaniteten välfärdsstaten har åstadkommit på detta område.
Tron gör underverk
Till slut sa Grünewald ändå en klok sak, inte om framtiden utan allmänt:
Att de förändringar han genomförde byggde på att det hos de inblandade fanns en tro på att förbättring var möjlig – vilket frigjorde den potential som fanns.
Annars kan det gå hur som helst.
Politisk bankrutt
Läxan berör mig djupt. Inte minst därför att jag just avslutat läsningen av en annan tjock och väldokumenterad bok, Gellert Tamas De apatiska (Natur och Kultur).
Det lidande och den byråkratiska omänsklighet som skildras är svår till och med att läsa om. Jag fick mardrömmar.
Men nattsvartare ändå är den politiska bankrutten. Hur kunde en lögnhals som utredaren Marie Hessle få ett sånt inflytande på politiken?
Tamas tolkning är att S-regeringen var så rädda för SD att de genomförde deras flyktingpolitik, och därför tacksamt övertog allt som kunde ge stöd, till och med lösa rykten i nödtorftig vetenskaplig förklädnad.
