Ny regering 2010! Kvinnorna i nätverket SQ2540STHLM vill prata gränsöverskridande politik på nytt sätt. Var sjätte vecka är det träff i baren. Annars gäller sociala medier som Facebook.
 

De är unga kvinnor i Stockholm som har en sak gemensamt. 2010 vill de ha en ny regering. Men de har fått nog av mossiga möten, maktstrider och mansdominans inom partipolitiken. I stället tänker de Facebook, events, middagar, bokklubbar och barkvällar. Det måste vara kul, annars dör nätverket SQ2540STHLM.

 

18.30

Sjögräs bar på Södermalm i Stockholm spelar lugn spansk musik när Gunilla Hjalmarsson och två unga kvinnor glider in och beställer vin. Lokalen är tom så när som på bartendern.

 

– Vi träffades på en möhippa för två veckor sedan, säger Emma Ölmebäck om Klara Deckert.

 

–Men hon hade pluggat med Filippa Reinfeldts pressekreterare så jag tänkte att hon är säkert moderat.

 

Det var hon inte. Klara Deckert tyckte det vore kul att hänga på till ”Ännu en träff” med nätverket SQ2540STHLM.

 

Hämmande partipolitik

Så kommer Emma Trottein in. Politik har inte varit hennes grej. Men i våras jobbade hon intensivt med Vote ­– in the name of fashion, ett mode­event med politisk profil. Där pratade socialdemokraten Carin Jämtin. Och någons kompis som aldrig orkat lyssna på ett politiskt tal, men som fick stå ut i väntan på showen, tyckte: Hon är ju skitbra!

 

Det är sådana historier de gillar, nätverkskvinnorna. De vet att många är intresserade av politik, innerst inne. Men kanske inte hittar forumet. Partipolitiken kan vara så snäv, hämmande och tråkig. Eller betungande.

 

Emmas Trotteins eget intresse byggs på mer och mer när hon ser att det går att förändra.

 

– Tidigare var politikerna hääär uppe, säger hon och visar med handen ovanför huvudet.

 

Avståndet har krympt

Nu har hon träffat flera på politiska middagar och avståndet har krympt, säger hon och köper ett glas vin.

 

Reportern tar ett glas vatten och funderar på vad fyra kvinnor vid en bar kan förändra.

 

I november i fjol satt fyra kvinnor runt ett middagsbord. Varför var det politiska klimatet så hårt för kvinnor? frågade sig Gunilla Hjalmarsson och de andra. Varför var lönerna i vården så galet låga? Ur frustrationen ledde det ena till det andra och det tredje till bokträffar, middagar med politiker, ett modeevent med politisk ekoprofil, träffar i baren. Och ännu en träff. Och ”Ännu en träff” i en Stockholmsbar var sjätte vecka. Ett nätverk med ett par hundra engagerade kvinnor hade bildats.

 

Provocerande ledarskribent

När Svenska Dagbladets ledarskribent i augusti i år kallade dem för Sex and the City-sossar på Tupperwarepartyn blev de rejält provocerade.

 

SvD skrev: ”Den stora framgången för Tupperware kom ju inte från köksprodukterna i sig, utan för de revolutionerande försäljningsmetoderna med home parties.” Och ”Det hade nog setts som mindre desperat med en ny politik.”

 

I svaret skrev nätverket att ”Många skriker efter att få diskutera samhällsfrågor, att få göra skillnad. Nu finns ett forum där alla initiativ är välkomna. Vi visar att politik är viktigt.”

 

Repliken gav positiva kommentarer på nätet. Och fler intresserade hörde av sig.

 

"Som att komma hem"

En av dem var Kasewa Celepli, som droppar in på Sjögräs efter en timme och tar en Pepsi. Hon hade tidigare sökt sig till S-föreningar i stan och känt sig som en utomjording. Hon var yngst (30 år) och tyckte att sammanträdena fokuserade på problem, inte lösningar. När hon i mejl fick förfrågningar om volontäruppdrag kändes avståndet stort.

 

Att ta kontakt med SQ2540STHLM var det bästa hon gjort, säger hon. Det var som att komma hem. Avslappnat, trevligt och välkomnande. Direkt sögs hon upp och började delta i planeringsmöten.

 

20.00

– Där ser jag … säger en kvinna i röd jacka och ger sig katten på att komma in i hörnet. Det är trångt nu, ett 30-tal kvinnor har samlats i grupper. I böjen på baren diskuteras någon som någon känner: ”Hon skulle passa här, hon är lite MP och kristaller”.

 

En del har tidigare varit med i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Andra känner sig för första gången hemma i ett politiskt sammanhang. De pratar om att stödja varandra utan maktstrider, utan tanke på politisk karriär, att lära av varandra, gå utanför ramarna, ta vara på allas häftiga idéer, sänka tröskeln till partipolitiken.

 

Att alla är välkomna. Alla som vill byta regering.

 

Också reportern tränger sig fram, noterar mängden av entusiaster som pratar glatt och förtroligt, skålar och myser, men kan inte släppa frågan: Hur blir vimlet till röster?

 

– Jag tror att diskussionerna blir mer konkreta här: Många klagar hemma. Här kan man säga, jaha, tycker du också det, vad kan vi göra åt det? säger Claudia Jiménez Guala, som är vänsterpartist men tycker att det är kul att träffas ”utan partibok”.

 

Event

Rebecka Johansson tror att många kan få upp ögonen för vad som är politik. Dagis, sjukvård; allt runtomkring en. Och så tipsar hon:

 

– Vi planerar ett entreprenörsevent, för kvinnligt företagande. Har ni lust att engagera er, så säg till!

 

Kvinnorna runt bordet förblir tysta.

 

Så säger Claudia tvekande:

 

– Ja … Varför inte?

 

– Hela grejen är att det ska vara roligt. Man måste känna för det, säger Rebecka.

 

Men rösterna, hur var det med rösterna? upprepar reportern.

 

– Det finns ett behov av att sprida en annan bild av det politiska engagemanget. Vi är hyfsat normala kvinnor. Och om en kompis som inte är engagerad tycker att det är kul att gå på ett politiskt dinnerparty, då kan hon fixa ett eget party sen. Så sprider det sig, säger Rebecka Johansson, som tycker att det vore kul med nätverk i andra städer också, som SQ2540GBG.

 

Facebook är grejen

De är den nya datagenerationen. Nästan. De kanske inte är uppväxta med Bolibompawebben (de som är det, vilka möjligheter ska inte de få?) men de flesta är en bit under 30 och slänger sig med Facebook, Twitter, Flickr och Youtube (sajter där man delar information, bilder och filmer) och ler åt gamla tidens affischkladdande. De skapar ”events utifrån Facebook”, ”länkar artiklar till hemsidan”, ”lägger till tidningar som de vill ska följa oss på Twitter”.

 

Framför allt Facebook är grejen.

 

– Jag vet inte hur jag och Kasewa skulle ha mötts annars, säger Gunilla Hjalmarsson.

 

Gunilla är pr-konsult och kommer från S-studenterna. Kasewa är civilekonom och verksamhetsutvecklare på Karolinska sjukhuset.

 

På Facebook går det lätt att hitta likasinnade. Ett exempel: När det är dags för möte skriver alla in det på sina statusrader (det lilla utrymmet för att ge en uppdatering av läget). Och när alla har kanske 150 till 200 ”vänner”, folk som kan se deras Facebookinformation, så sprider det sig snabbt.

 

20.30

Ljudnivån mellan vinglasen höjs. Vid baren står ett gäng och pratar konsumentmakt. Jeans med gifter och flipflop-skor med ftalater måste bort, men hur är svårt att säga.

 

– Det är en sjukt stor utmaning, säger en av dem.

 

Inget protokoll

Byråkratireportern ser hur nya bekantskaper görs, hur diskussionerna går varma, men frågar lite diskret: Förs inga protokoll? Får politik bara vara kul?

 

– Det saknades ett politiskt forum där man inte hamnar på en lista över medlemmar, säger en besökare.

 

Kasewa har röstat på S de senaste åren. Hon tror att det blir så igen. Men det kanske ändras under året:

 

– Jag vet ändå att jag är rödgrön. Det känns bra att man är stabil inom den alliansen.

 

Bakom henne diskuterar tre kvinnor hur man skulle kunna organisera valarbetare. Dörrknackning passar kanske inte alla. Kaffe i tunnelbanan?

 

– Måste man ha tillstånd tror ni? Det blir ju en dumpning för kaféerna i närheten.

 

– Mitt i natten när de är stängda kanske?

 

– Eller godispåsar?

 

21.00

Men musiken, är det inte lite svårt att höra, undrar reportern, som nu bara hör enstaka ord som ”gladporr” och ”jämställt samhälle” och en arkeolog som sörjer att fackförbundet Grafikerna gått i graven.

 

– Det verkar som de flesta har trevligt. Står man nära högtalaren kan det vara svårt att höra. Men vi har ju andra sätt också, med lugnare miljöer. Det handlar bara om någon timme efter jobbet. Som kan vara rätt så skön, säger Kasewa Celepli.

 

Och klunkar det sista ur läsken.

 

När folk drar sig hemåt påminner Rebecka Johansson om bokcirkeln – man anmäler sig till en träff i taget, inga åtaganden ska tynga – då blir det Eva Frankells bok Väninnan (om Anna Lindh).

 

– Det blir den 8 oktober, hojtar hon mot deltagare på väg ut.

 

FAKTA / SQ2540STHLM

Nätverket för kvinnor mellan 24 och 40 i Stockholm som vill byta regering bildades senhösten 2009.
Det ordnar:
•”Dinnerparties” med politiker,
• Events med politiskt budskap (senast en modevisning),
• ”Ännu en träff”: möten på krogar i Stockholm för diskussion och nätverkande,
• ”Ännu en bokträff” med politiska/samhällsinriktade böcker, även där deltar politiker.
• Hemsida med länkar och citat och fakta.
• På gång: Göra ett entreprenörs­event och en handbok i politiska metoder.

 

Nätverket har hemsidan www.sq2540sthlm.se och Facebookgruppen ”Ännu En” för träffarna på en Stockholmskrog var sjätte vecka. Där kan den som vill (och är kvinna mellan 25 och 40) bli medlem.