Bild:

Visst har kunderna hittat till världens nordligaste Ikea. Men arbetslösheten är ungefär densamma som innan möbeljätten slog upp portarna. Och shopparna gynnar bara Ikea – stadskärnan ligger tyst.

Ytan av ny, slät asfalt är överväldigande. Tusen platser. Det är en av de största Ikeaparkeringarna i Sverige, kanske den största.

Från Rovaniemi och Narvik, från Luleå och Murmansk rullar bilarna till staden längst upp i Bottenviken. Det bor en halv miljon människor inom 90 minuters bilresa från stan, sa Ingvar Kamprad när han valde Haparanda för sitt nordligaste varuhus. Drygt 800 000 om cirkeln utökas till tre timmar.

Många tvivlade på att kunderna skulle resa så långt. I dag har de fått svar. Folk reser ännu längre.

– På en lördag har vår genomsnittliga besökare en restid på fyra till sex timmar, säger Torbjörn Forsberg, personalman vid Ikea i Haparanda.

– Och det är inga små bilar och husvagnar norrmännen ställer upp på parkeringen. De kan stanna och shoppa i tre dagar.

Rustat för shoppingturism
Ikeas magnetism är en naturkraft. Då beslutet att Haparanda skulle få ett Ikea blev känt 2005 sålde kommunen all ledig mark i närheten av varuhuset på några dagar. Många ville dra nytta av Ikea.

När LO-Tidningen besökte Haparanda i augusti 2006 pågick värsta byggrushen. Hapa­randa rustade för shoppingturism: Människor som reste så långt skulle rimligen stanna kvar över natten. Gå på bio, äta på restaurang och sova på hotell efter en hård dag i Ikealabyrinten. Mest spektakulärt var det hotell i 16 våningar som fastighetsägaren Akelius skulle bygga mitt på svensk-finska gränsen.

I dag har rushen har kommit av sig. Det vore visserligen fel att tala om bakslag. Ica Maxi och ett antal andra butiker har verkligen öppnat sina portar. I Torneå har det stora shoppingcentret Rajalla (”På gränsen”) blivit klart, liksom lågprishotellet Cape East på svenska sidan. Haparanda har blivit påtagligt rikt på rondeller.

Norska grillfester
Men Akelius hotell har inte blivit av. Inte heller köpcentret precis på svenska sidan gränsen. Butiksområdet Björka är inte färdigt, och det fängelse som skulle ha givit hundra nya jobb lyser med sin frånvaro.

– Finanskrisen kan förklara en del, säger Lars-Henrik Bucht vid Arbetsförmedlingen i Haparanda, som redovisar nästan exakt samma andel arbetslösa i dag som 2006.

Men framför allt har ”shoppingturism” bara blivit ”shopping”. Folk lastar in Ikeapaketen i bilen och sticker. Utan att äta på restaurang eller ens gå på Alko, där höjd skatt plötsligt gjort spriten lika dyr som i Sverige.

En del norrmän, som har mycket lång resväg, övernattar förvisso vid Ikea. Men de brukar tända grillen direkt utanför husvagnen. Stämningen kan bli riktigt bra på parkeringen.

Stark dragningskraft
Mitt i staden står däremot en butiksgalleria tom. Arbetslöse Åke Karlsson, som parkerat sin cykel på den öde gatan utanför, säger att där blivit ”lugnt”.

– Centrum har blivit tråkigare, instämmer Elisabeth Taaveniku, receptionist på Hapa­randa stadshotell, som trots allt har haft en bra sommar.

Så stark är Ikeas dragningskraft att den tycks suga livet ur Haparandas gamla stadskärna. Vem bryr sig om stan när en varmkorv på Ikea kostar fem kronor?

Medan andra företag fått skruva ner förväntningarna har Ikea vuxit. Som enda Ikea i världen tvingades varuhuset i Haparanda bygga ut redan under sitt första år. Budgeten byggde på en miljon besökare, det kom två miljoner.

– I stället för 125 anställda är vi 220, säger Torbjörn Forsberg. Haparanda är basen för vår rekrytering, men vi anställer också många från Finland. Personalen ska spegla vårt upptagningsområde.

Kombinationstjänster
Men av de 220 anställda har bara var fjärde jobb på heltid. Hälften har deltidsanställningar, och en fjärdedel är behovsanställda.

– Att kunderna reser så långt gör att vår försäljning är väldigt koncentrerad till helgerna och semesterperioden, förklarar Torbjörn Forsberg.

Till skillnad från universitetsstäderna har Haparanda färre studenter som bara vill arbeta på helgerna. Torbjörn Forsberg betonar att Ikea försöker skapa kombinationstjänster, så att så många som möjligt ska få heltid.

Orealistiska förhoppningar
Men John Stenberg, som jobbar med byten och återköp samt ingår i Handelsklubbens styrelse, hade hoppats på mer.

– Vi har knappast sett någon ökning av heltiderna sedan starten 2006, säger John Stenberg.

– Jag arbetar de flesta vardagar och varannan helg, men kommer bara upp i 80 procent av heltid. Det går inte att försörja en familj på.

John Stenberg tycker om sitt jobb och känner starkt för Ikea.

– Men Haparandas hela image borde inte bygga på bara shopping. Det behövs caféer, mötesplatser, en levande stadskärna.

Att balansera Ikeas magnetism har visat sig svårt. Kanhända var förhoppningarna 2006 inte helt realistiska.

Men kanske är det bara en fråga om tid. Som Elisabeth Taaveniku uttrycker det:

– Det går inte att göra storstad av lilla Hapa­randa på tre år.

Ljusning bakom siffrorna
När Lars-Henrik Bucht stämmer av förhoppningarna om nya jobb 2006 mot läget 2009 har mycket trots allt infriats. Och byggandet har inte stannat av, bara minskat takten.

Som arbetsförmedlare hade Lars-Henrik Buch förstås velat ha lägre arbetslöshet. Men bakom de oförändrade siffrorna döljer sig en ljusning.

– Förr flyttade 50 till 75 procent av eleverna i gymnasiets avgångsklasser söderut, säger han. I dag är det 25 procent. Det gör att arbetslösheten dröjer kvar, trots att fler får jobb.

Att de unga vågar stanna är någonting nytt för Haparanda. I Lars-Henrik Buchts hemby Karungi har eleverna i skolan blivit fler.

Förväntansfull
Förbi busstationen går Amanda Larsdotter från Åre och Albertina Ravn från Jönköping med en blå Ikeakasse mellan sig. För ett par dagar sedan flyttade de till Haparanda och Svefi Folkhögskola, där de ska studera sång respektive inredning. De har köpt vinglas och badrumsmatta, ugnsformar och galgar.

Albertina Ravn lyser av förväntan inför de kommande två åren.

– När jag var här på antagningsintervju i juni tänkte jag: Gud vilken håla! Men nu har jag blivit kär i trähusen. Här kan man faktiskt bo.