KRÖNIKA. Ibland drabbas jag av lätta overklighetskänslor.

 

Ni vet, som när man inte känner igen sig själv när man går förbi en spegel, eller plötsligt tror att ingen annan delar ens blick på världen.

 

Ibland känner man sig helt enkelt som en utomjording.

 

En lättnad

Därför var det en sådan lättnad att läsa Göran Hägglunds debattartikel häromdagen.

 

Där talar han om någonting han kallar ”verklighetens människor”, och såvitt jag förstod är det helt enkelt sådana som har ett köksbord. Där sitter de och oroar sig för verkliga saker.

 

 
Foto: ARTIKELFÖRFATTAREN  
   

Jag har ett köksbord. Det kommer från vad som en gång var min mormors omoderna stuga i Hälsingland. Det är hemsnickrat, av trä och numer mörkt rosa. Jag har målat det själv, och är ganska stolt över det jobbet.

 

Vid detta köksbord sitter jag ofta och oroar mig över hur jag ska kunna betala räkningarna nästa månad, eller när jag ska orka tvätta fönstren. Det måste ju betyda att jag är verklig?

 

Ytterligare insikter

Och Göran Hägglund stärkte mig också i en misstanke jag länge haft om de där liksom nystrukna personerna som man i vissa annonser ser i rymliga kök med köksö.

 

Det är aldrig några smulor på deras köksöar, eller fingeravtryck på deras köksluckor, och jag har alltid varit lite rädd för deras leenden. Jag är glad att nu inse att de inte tillhör verklighetens människor – vi med köksbord!

 

Det är ju så betryggande på något vis att tänka vi och dem, eller hur?

 

Att veta hur fienden ser ut.

 

Läs också: Göran Hägglund i Dagens Nyheter om kultureliten.

Läs också: Anna-Karin Palm i Aftonbladet om författares fackliga rättigheter.

Anna-Karin Palm
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn