Regeringens nya satsningar på arbetsmarknadspolitik är en helomvändning jämfört med tidigare år. Kritiker hävdar att regeringen bara gör var den är tvingad till i ett läge med allt fler arbetslösa.

På måndag lägger regeringen fram sin höstbudget. Redan nu har flera av de populäraste inslagen släppts. Pensionärer, kommuner och studenter är bara några av alla grupper som lovas mer pengar.

Och arbetsmarknadspolitiken ska få höjda anslag. I slutet på augusti fick vi veta att insatserna skulle öka med 3,9 miljarder kronor.

Pengarna går utöver den massiva expansionen av de arbetsmarknadspolitiska programmen som aviserades i vårproppen i april. Det genomsnittliga antalet deltagare i olika program ska öka från fjolårets 85.000 till 271.000 nästa år – en dryg tredubbling.

Nytt ljud i skällan
Alliansen motiverar förslagen med att en aktiv arbetsmarknadspolitik är det bästa sättet att värna om den så kallade arbetslinjen i lågkonjunktur. Annat lät det förr.

I alliansens första budget efter tillträdet anklagades S-regeringen för att ha ökat programmen för att minska den öppna arbetslösheten. Året därpå, 2007, stod följande att läsa i höstbudgeten:

”Erfarenheten visar att deltagande i arbetsmarknadspolitiska program tenderar att reducera människors sökaktivitet. Detta, i kombination med den höga efterfrågan på arbetsmarknaden, är en av orsakerna till att regeringen minskat volymerna av arbetsmarknadspolitiska program.”

"Ingen offensiv satsning"
Under alliansen första år vid makten minskade programmen med 50.000 platser. Så sent som i förra höstbudgeten planerades oförändrade volymer över de kommande åren.

LO-ekonomen Thomas Carlén tycker dock inte att regeringen står för en offensiv satsning i årets höstbudget.

– Mycket av de ökade anslagen är ett resultat av att många måste gå in i garantierna. Så det är något som sker med automatik, som en konsekvens av den höga arbetslösheten. Satsningen utanför garantierna är liten, säger han.

Baktung
Han ser alltså problem med att en så stor del av resurserna fokuseras på jobb- och aktivitetsgarantin.

– Satsningen blir väldigt baktung. Som nyarbetslös får man inte mycket stöd utan man måste vänta på att bli långtidsarbetslös, säger Thomas Carlén.

Anders Forslund, docent vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, anser inte att alliansen har sänkt arbetsmarknadspolitikens ambitioner under sina regeringsår. Han hävdar att skiljelinjen ligger i bedömningen av vilka metoder som är effektivast. Till exempel har arbetsmarknadsutbildningarna satts på undantag.

– Volymen på utbildningsprogrammen är rekordlåg. Det är ett resultat av en medveten inriktning av politiken. Genom att dra ner på dessa utbildningar vill man få lågutbildade att gå andra typer av utbildningar, säger Anders Forslund.