Foto: SCANPIX
 

NOTIS. Trädgårdsarbete, det var aldrig något jag intresserade mig för. Förut. Nu har jag flyttat till Ullånger och en hiskeligt stor gräsmatta.

 

Det tog mig tre timmar att knata runt med gräsklippare.

 

Alltmedan pulsen steg kände jag behovet av att minska antalet kvadratmeter gräs.

 

Asfalt vore en lösning, men det är för dyrt.

 

Och flytten gick till Höga Kusten för ekonomin och konstens skull, inte för att bo på en parkering.

 

Lösningen på problemet
Nu samlar jag rotskott.

 

En gång för flera år sedan kallade jag mig själv ett sådant, i ett tal till kusinens sons bröllop. Då visste jag knappt vad det var.

 

Nu gräver jag ner dem för att få en syrenhäck mot vägen, spireabuskage vid ån och svartvinbärssylt till filen.

 

Under tiden kommer grannarna förbi och småpratar.

 

Jag fick häromdagen veta hur jag skulle få min spikfuchsia att övervintra och föröka sig. Och bli tjusig i rabatten nästa sommar.

 

Och jag blev av en äldre kvinna tvärs över vägen, erbjuden fröskidor från hennes sibiriska ärtbuske. Om jag sätter fröna i torv i januari får jag plantor lagom till våren.

 

Framtiden vinkar
Igår hittade jag en rabarberplanta i kanten av tomten, intill det väldiga tistelståndet.

 

Den stack upp och viftade med tre rätt stora blad och bad om gödsel.

 

Till våren blir det nog rabarberpaj.

Maria Hamberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn