Skyttestigen 1977. Under några sommarveckor regerade jag på gatan. Anledningen var uppsaliskan, ett språk som levde blott en sommar. Jag hade funnit något som särskiljde mig från de övriga ungarna, jag var nämligen inte född i tråkiga Gävle utan på en helt annan plats. Om denna exotiska plats kunde den då sjuåriga Anna berätta, mycket.

 

Uppsala, som ligger tio mil söder om Gävle, var faktiskt så exotisk att det till och med fanns ett eget språk där. Och det var berättelserna om detta okända språk som fick vanligtvis oåtkomliga brudar som åttaåriga Monkan eller till och med nioåriga Ullis att tystna och lyssna storögt. Lilla Anna med stora framtänderna kände sig riktigt viktig.

Problemet uppstod när jag inte riktigt kom ihåg vilket ord som betydde vad. Betydde gulf gaffel, eller var det golv? När sedan konfrontationen kom fick jag mycket röda kinder och en hastigt påkommen huvudvärk.

Trendsättare
Jag är inte den som brukar framhäva mig själv, särskilt inte med pinsamma historier från förr, men jag tror faktiskt att jag startade en trend med den där påhittade språkgrejen. I dag, 30 år senare, hittar jag hur många konstiga språk som helst.

Jag försöker mig på ett litet, observera ofullständigt, lexikon här nedan.

”Heja försvaretspråket” har uttryck som ”humanitär intervention” eller ”fredsframtvingande insats”. Båda uttrycken har samma betydelse på svenska: krig.

Krångliga ord
”Ekonomisidorspråket”, är ett ganska svårt språk med långa och krångliga ord. Ett ord är ”lönsamhetsförbättringar” som lättast kan översättas till varsel på svenska. Ett annat är ”kapitaltillskottsprogram”, som betyder socialbidrag, fast till banker.

”Den enda vägenspråket” är ett språk som blivit allt mer populärt. Tidigare har det mest använts av högerliberaler men den senaste tiden har det även börjat användas av ledande socialdemokrater.

Den enda vägenspråkets mesta ord just nu är ”valfrihet”, ett ord som egentligen betyder nedskärningar i offentlig sektor. Fiffigt nog betyder detta lilla ord samtidigt privata vinster. Den enda vägenspråkets främsta svärord är ”turordningsregler” som på svenska bäst motsvarar ett kraftuttryck för Belsebubs boning.

Varningens finger
Ibland kan de här nya språken bli riktigt förvirrande. ”Kund”, ett ord som tidigare betydde att stå och sucka i kön på Konsum, har bytt innebörd till att betyda medborgare, främst i betydelsen patient eller vårdtagare, och det nya ordet ”arbetarparti” är mycket förvirrande en motsats till det snarlika, mer etablerade ordet, ”arbetareparti”. Förvirrande, men otroligt fantasifullt.

Jag måste dock höja ett varningens finger.

Att dribbla så här med ord är inte helt vattentätt. Jag rodnar fortfarande när jag tänker tillbaka på uppsaliskan och jag räcker mig efter min skämskudde när jag hör Göran Hägglund säga att Kristdemokraterna är ett parti för ”verklighetens folk”. Jag tänker att verkligheten är ett ord som betyder något helt annat på kristdemokratiska än på svenska.

 

Anna Norling