Ylva Ryngebo visar upp en av sina uppfinningar, en kompressionsansordning som används vid röntgen.
 

Ylva Ryngebo är röntgensjuksköterskan som en dag vågade ta steget och bli uppfinnare på heltid.
Efter att ha gått med förlust under några hårda uppbyggnadsår omsätter hennes företag i dag en miljon kronor om året.
Hon tackar sina misstag för framgången.

 
– De blev min drivkraft, säger hon och klappar hunden Snoffe, som busigt tittar upp på sin matte.
 
Hon rör sig snabbt och plockar entusiastiskt fram produkt efter produkt som hon utvecklat eller uppfunnit. Än så länge driver hon sitt företag från villan i Tyresö där hon bor tillsammans med sin man och tre barn. Hon stortrivs som företagare och säger sig vara en fri själ som trivs bäst med att vara ickeanställd.

Men i bland hoppar hon också in i sin gamla roll som röntgensjuksköterska när det behövs folk ute på avdelningarna.

– Jag tycker om folket inom vården. Det finns så mycket värme och sann empati. Det blev en kulturkrock att komma därifrån till den vanliga affärsvärlden, säger hon.

Idéspruta
Ylva Ryngebo tycks vara en av de där personerna som formligen sprutar ur sig idéer, hela tiden. Medan hon går upp i köket och sätter på kaffe berättar hon att det var slumpen som förde henne in i uppfinnarbranschen. Men hon har alltid haft mycket kreativitet inom sig. På kylskåpsdörren sitter ett tidningsurklipp: ”Att våga är att förlora fotfästet. Att inte våga är att förlora sig själv”.

– Det tittar jag ofta på. Jag tror att om jag inte hade vågat det här så skulle jag nog ha blivit depressiv, säger Ylva Ryngebo.

Det var för nio år sedan, när hon kom tillbaka från en barnledighet, som de första innovationstankarna kom. Ylva Ryngebo funderade över hur man skulle kunna få en kompressionsanläggning på röntgenavdelningen där hon arbetade att fungera bättre. Snart hade hon tänkt ut en lösning och skapat uro-compen, som trycker ihop urinledarna vid njurröntgen så att kontrastvätskan stannar kvar i njurarna under undersökningen.

Det visade sig vara svårare än hon anat att hitta pålitliga affärspartners och få ut den på marknaden, men att ge upp har aldrig varit Ylva Ryngebos melodi.

– Det har aldrig funnits på kartan, säger hon. 

Konkurs
Efter att ha vänt sig till Almi Företagspartner lyckades hon hitta ett företag som skulle hjälpa till att ta fram hennes uppfinning. Problemet var bara att företaget gick i konkurs. 

– Då hade det patent på min uppfinning och jag stod inte med på ett enda papper som uppfinnare. Jag tvingades därför köpa tillbaka min egen produkt för dyra pengar.

För att ha råd med det – och med att fortsätta sin uppfinnartillvaro – tog hon ett lån från Almi.

– Alla ritningar och allt var borta, så jag började om från början. Och det var tur det, för produkten blev mycket bättre sedan.

Inte heller nästa samarbetsförsök blev särskilt lyckat. Affärspartnern försökte få henne att skriva på ett ofördelaktigt avtal, men hon avråddes av Margareta Andersson på Almi.  

– Utan hennes hjälp hade jag inte suttit där jag gör i dag, säger Ylva Ryngebo.

Godtrogen
Något mer om den tråkiga historien vill hon inte berätta. I stället nöjer hon sig med konstaterandet att hon var allt för godtrogen i början.

– Det var mitt ansvar också. Här har de etablerat en bransch och en marknad under många år och så kommer jag – ”lilla snärtan”. Det är klart att de försökte utnyttja min okunskap.

Men hennes målmedvetenhet och entusiasm betalade sig snart.

2004 fick Ylva Ryngebo Stockholms stads uppfinnarstipendium på 75.000 kronor. Två år senare utsågs hon till årets kvinnliga uppfinnare genom Margareta Anderssonfonden, som förvaltas av Svenska uppfinnareföreningens kvinnliga nätverk Quis.

Nyttiga smällar
Så här efteråt kan Ylva Ryngebo känna sig lite tacksam över smällarna hon fick i början. Det är ju genom dem hon lärt sig hur branschen fungerar.

– Man får vara beredd på att jobba och lära sig och hitta sina egna vägar och inte vänta sig att någon ska fixa saker åt en, säger hon.

Sedan uro-compen lanserades har hon arbetat fram flera andra produkter, bland annat små sandsäckar utformade som råttor och grisar. De kan användas för att hålla organ som ska röntgas på plats. Märkstavar har hon också utvecklat, för att personalen ska kunna markera vänster och höger vid röntgenundersökningar.

Omsättningen stiger långsamt och efter nära tre år som uppfinnare på heltid har hon tre patent och cirka tio produkter. Fler patent vill hon helst inte ha. 

– Det enda man kan vara säker på när det gäller patent, det är att det kostar pengar. Väldigt mycket pengar, säger Ylva Ryngebo.

 

 

FAKTA / Slänger upp maken på bordet

Namn: Ylva Ryngebo
Ålder: 45.
Familj: Man och tre söner, Anton, 16, Theodor, 12, Alfred, 10, och hunden Snoffe, 2,5 år. 
Maken: IT-företagare, som många gånger slängs upp på köksbordet när en uppfinning ska testas.
Bor: I villa i Tyresö.
Intressen: Rida dressyr, måla, skapa, läsa och naturen. ”Och så älskar jag att se engelska deckare.”
Motto: Den som aldrig begått ett misstag har aldrig provat något nytt. (Einstein).

Lena Gunnars

Skriv ett e-postbrev till redaktionen