Norska LO står på tårna. Varvsindustrin vill kunna ge lägre löner till utländsk arbetskraft. Och arbetsgivarna hänvisar till EU:s fria rörlighet.
 
Det blir allt tydligare att EU:s rättssystem brakar ihop med FN:s arbetsmarknadsorgan ILO:s konventioner.

I Norge jobbar mer än 100.000 utländska arbetare, främst inom byggsektorn.

Många av dem kommer från Polen och får en betydligt bättre lön i Norge än vad de skulle ha fått i sitt hemland.

Lägre utgifter
Nu kräver arbetsgivarna att det ska bli möjligt att betala lägre löner, och ha sämre villkor för utländska arbetare än vad som står i det norska kollektivavtalet.

– Vi menar att de utländska arbetarna ändå får lika bra som de norska eftersom de fasta utgifterna de har i Polen är lägre än i Norge, säger Nina Melsom, på Näringslivets huvudorganisation (NHO).

Tillsammans med nio företag inom varvsindustrin har arbetsgivarorganisationen stämt den norska staten.

Enligt dem är kollektivavtalet ett hinder för den fria rörligheten i EU.

Frihandelsavtal
Norge är visserligen inte medlem i EU men landet måste ändå följa EU:s direktiv i och med att det har undertecknat EES-avtalet, som är ett frihandelsavtal.

Exakt hur mycket lägre lön och sämre villkor utländska arbetare bör ha anges inte.

Men enligt arbetsgivarnas stämningsansökan bör utländska arbetare ha ”lön och arbetsvillkor som anses socialt acceptabla”.

Ifrågasätter allmängiltigförklaringen
I sin stämning ifrågasätter de systemet med att allmängiltigförklara kollektivavtalen.

I dag beslutar en nämnd där stat, arbetsgivare och fack ingår vilka minimivillkor som ska finnas inom respektive avtalsområde.

De norska arbetsgivarna har dessutom klagat till Eftas övervakningsmyndighet (ESA) som inte hade något att invända mot allmängiltigförklaringen av lönerna i de norska kollektivavtalen.

Däremot reagerade ESA på en annan sak – den norska lagen.

Lika för alla
I Norge står det inskrivet i lagen att arbetsvillkoren vid offentliga upphandlingar av tjänster och byggarbeten ska vara lika för alla.

Utländska arbetare ska alltså jobba under samma villkor som norska.

Den lagstiftningen kom till efter att Norge undertecknade FN-organet ILO:s konvention nummer 94, som säger att samtliga anställda ska ha samma villkor oavsett vilket land de kommer ifrån.

Både norska Fellesförbundet, som organiserar industri- och byggnadsarbetare, och LO står på tårna.

– Vi ger dessa ärenden väldigt hög prioritet, säger Einar Stueland, jurist på norska LO.

– Vi har relativt sett många fler utländska arbetare än vad ni har i Sverige och det kan bli mycket avgörande vilket beslut som domstolen kommer fram till.

Principiellt viktigt
Einar Stueland påpekar också att rättsfallen är principiellt viktiga.

– Frågan är om EU inte accepterar ILO:s konventioner som vi här i Norge har grundat vår lag på, säger han.

Fallet med de norska arbetsgivarna som vill kunna sänka de utländska arbetarnas löner och villkor tas upp i Oslos tingsrätt i december.

Frågan om vad som väger tyngst – FN-organet ILO:s konventioner om lika lön för lika arbete eller EU-rättens domar om den fria rörligheten – kommer troligen att ta flera år att avgöra.

 

 

FAKTA / Fler europeiska samarbeten än EU
Norge är inte med i EU, däremot i den europeiska frihandelsorganisationen Efta.
EES är ett samarbetsavtal mellan länder som är med i EU och Eftaländerna Norge, Island och Liechtenstein.
Schweiz är också med i Efta men har inte godkänt avtalet med EU.