Drygt hälften i LO-opinion tycker att facket på den egna arbetsplatsen gör tillräckligt för att värva nya medlemmar.

Fyra av tio håller inte med. Många vill av dem vill ha bättre utbildning – både av medlemmar och förtroendevalda.

Flera anser att många förtroendevalda inte vågar ta en dialog om värdet av att vara med i facket. Kunskaperna och självförtroendet saknas.

Medlemmarna, särskilt de unga, ser facket som ”dom” och inte som ”vi”.

– Vi måste få dem att se sambandet mellan hög anslutningsgrad och bra löneökningar, tycker Tommi Lycke, Katrineholm, försäkringsombud på Folksam och aktiv i Transport och Handels.

Många är inne på samma spår. Om medlemmarna bara förstod vikten av att många är med i facket, skulle de själva börja värva.

– Tyvärr är det väldigt svårt att få unga att förstå att det är de som är facket, anser Anders Danielsson, Tobo, maskinarbetare på Arlanda och Transportklubbens ordförande.

Lena Persson, Kungshamn, livsmedelsarbetare inom fiskindustrin och klubbordförande på Domstein Sverige AB, tycker att facket har ett guldläge för att värva fler.

– Intresset för facket har ökat det senaste året. Fler vågar diskutera när känsliga ämnen kommer på tal. Det rådande arbetsklimatet och den blå politiken bäddar för detta. Folk börjar inse att ensam inte är starkast.

En och annan pekar på att facket bygger på de fast anställda och missar dem som har osäkra anställningar.

Kent Eriksson, Örnsköldsvik, operatör och IF Metalls klubb-ordförande på Akzo Nobel Functional Chemicals, tycker att det bästa sättet att värva är att handla. Han anser att facket måste ta strid oftare.

Henrik Tvarnö, Myresjö, träindustriarbetare på Myresjöhus AB och aktiv i GS, tycker att det är allas ansvar att värva medlemmar.

– Så länge vi har mindre än 98 procents anslutningsgrad gör vi inte tillräckligt, anser han.