Ett liv för mördarsniglar

KRÖNIKA.  Tankesmedjan Timbro har tänkt till igen. Samhällsdebattören Thomas Idergard ger (DN Debatt 6/8) lösningen på kommunernas växande budgetunderskott. 

Skär ner bara, så mycket som behövs, inom icke obligatoriska sektorer, i synnerhet kultur och fritid. Och eventuella extrapengar från regeringen ska ha som motprestation omedelbar nedläggning av kulturnämnd och fritidsnämnd.

Det handlar som vanligt inte om ett realistiskt förslag utan är en ideologisk markering. Att politikens enda uppdrag är att avskaffa sig själv i största möjliga grad. Så som när man rekonstruerar ett krisföretag.

När ingen tror på nånting

Vilket meningslöst liv. Där det enda som egentligen eftersträvas är maximala skattesänkningar. Ett liv där Bokföringens ABC är den enda värdegrunden. Ett liv för mördarsniglar.

Jag tror att Timbros hemliga uppdrag är att skapa meningslöshet. Först när ingen längre tror på nånting blir det möjligt att göra ekvationer som den följande:

”I Eskilstuna, till exempel, motsvarar det årliga bidraget till studieförbunden vad det kostar att ge hemtjänst till 80 vårdtagare.”

Översättning

Vad denna låtsasuträkning egentligen säger är ungefär följande:

Allt utöver de grundläggande kroppsliga och hygieniska behoven är att betrakta som lyx och därmed en privatsak.

Det är en sak att kulturanslagen på kort sikt hotas av dylik nihilism (förnekandet av alla värden). Därvidlag ligger en lång och detaljerad debatt framför oss.

Att skapa mening

Men en viktigare utmaning är att återge kulturen dess roll som meningsskapare åt samhället. Inte nånting vi konsumerar utan nånting som adlar oss till bättre medborgare, som skapar en kollektiv reflexion kring vad vi ska ha vårt samhälle till.