Sverige inte längre ensamt i topp
Under många år har det svenska facket kunna skryta med att med råge ha världens högsta organisationsgrad. Men de senaste två årens ras gör att vi ligger på samma nivå som Danmark och Finland.
Svenska facket tappar mest, 10 procentenheter sedan 2000.
I andra länder har organisationsgraden sjunkit mindre.
Trots att facket i Finland fått se sin organisationsgrad sjunka med 5 procentenheter sedan millenniumskiftet så ser den finländska centralorganisationen FFC, som också har förlorat medlemmar, strimmor av ljus.
– Vi har fått 14.000 fler unga medlemmar under 30 år under det senaste året, säger Anita Spring på FFC, men tillägger att många av de äldre har lämnat facket.
Värvarkampanj med humor
Den här veckan får tusentals finländska ungdomar ett sms från facket där de uppmanas gå in på en hemsida och titta på ett videoklipp. Det är finalen på fackets stora värvningskampanj.
Humoristiska videoklipp är ett sätt för FFC att locka till sig unga medlemmar. Facket har även ställt upp sina montrar på rockfestivaler och köpcentrum.
I Danmark har medlemstappet inte heller varit lika kraftigt som i Sverige.
Däremot lämnar många danska LO och går till andra fack. Till viss del beror det på att industrijobben blir färre och jobben för tjänstemän och akademiker blir fler. Men det har även skett en överströmning till Kristelig Fagforening som konkurrerar med en låg medlemsavgift och lägre servicenivå.
Resa mot avgrunden
I många länder har de senaste årtiondena varit en resa mot avgrunden för facken.
Storbritannien är ett land som drabbats hårt.
I början av 1980-talet var hälften av de anställda organiserade. Men under Margaret Thatchers antifackliga regeringsperiod rasade medlemstalen och nedgång har sedan fortsatt.
Förra året var organisationsgraden 27 procent.
Svagare arbetsgivare
En förklaring är att arbetsgivarnas svaga organisation, vilket gör det svårare att teckna centrala avtal. I Storbritannien är det också ovanligt med branschavtal mellan fack och arbetsgivare, uppger docent Anders Kjellberg vid Lunds universitet. Avsaknaden av sådana avtal gör det svårare för det lokala facket att hävda sig i förhandlingarna.
Samma utveckling sker i Tyskland.
Där har många arbetsgivare lämnat, eller valt att inte gå med i, en arbetsgivarorganisation. Den utvecklingen är framför allt vanlig i det forna Östtyskland.
FAKTA / Organisationsgraden i tio länder (angivet i procent)
|
Land
|
2008
|
2000
|
Förändring (procentenheter) |
| Finland | 71* | 76 | -5 |
| Sverige | 71 | 81 | -10 |
| Danmark | 70 | 75 | -5 |
| Norge | 52* | 53 | -1 |
| Storbritannien | 27 | 30 | -3 |
| Tyskland | 18* | 25 | -7 |
| Japan | 18* | 21 | -3 |
| Polen | 16 | 20 | -4 |
| USA | 12 | 13 | -1 |
| Frankrike | 8* | 8 | 0 |
Fotnot: Siffrorna, där pensionärerna räknats bort, är från en jämförelse som gjorts av Anders Kjellberg på sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Siffrorna med en * är från 2007 eller tidigare.
Läs också: Artikeln "Historiskt ras i organisationsgraden" 2009-08-18
Läs också: Artikeln "TCO-basen manar till självkritik" 2009-08-18