Här växer arbetsglädjen

I en av Sveriges vackraste parker råder allt annat än semesterdvala. Klockan sju varje morgon förvandlas den sagolika parken till febril arbetsplats. För en av de anställda har säsongsarbete förändrat livet. Åt det bättre.

Solen steker Annika Hulu som kommer gående med en bukett bortrensad kirskål denna högsommardag i värmländska Rottneros. Hon vill inte kasta bort det som många kallar ogräs, utan funderar på vad vilken sorts blomma hon kan kombinera kålen med för att ge kollegan Lennart Sagen som fyllt 60 år i helgen.

Själv tycker hon inte att det är så himla hett. Visst, den milsvida barrskogen som omger parken pustar då och då ut frisk skogsluft som blandas upp med doft från rosor, lavendel och olika örter. Men det var hetare i går, säger hon. Då klättrade termometern upp till över 40 grader i solen. Och då gäller det att dricka hela tiden och ständigt doppa solhatten i iskallt vatten.

Byråkratin nötte
Annika Hulu säger sig inte bli så berörd av värmen. Bara hon slipper en kommunal kontorsstol och lysrör som enda belysning. Året runt. Dag efter dag.

I 20 år arbetade hon som miljöinspektör i grannkommunen. Byråkratin, att samma problem återkom och det kortsiktiga sättet att se på miljö, där företag fick tillstånd trots att de massproducerade något som i längden skulle kunna vara miljöfarligt, nötte på henne. 2003 gick hon in i den berömda väggen.

I dag säger hon sig känna tacksamhet för det som hände. Efter några månader som sjukskriven började hon en folkhögskoleutbildning i självhushållning, och har sedan dess hoppat runt som säsongsarbetare i Sunnetraktens många olika parkanläggningar. Här i Rottneros är det tredje sommaren.

På frågan om hon skulle vilja tillbaka till heltid och fast anställning blir blicken allvarlig.

– Nej, då skulle jag dö.

Vardag viktigare än semester
På vintrarna återgår hon ändå till vikariat eller projektanställningar som inspektör. Visst har det blivit mindre pengar. Som säsongsanställd parkarbetare under halva året får hon ut betydligt mindre än som kommunal tjänstekvinna. Ingen riktig semester blir det heller.

Men för Annika Hulu är innehållsrik vardag och variationen mellan ute- och innejobb viktigare än att satsa allt på fem veckors semester.

– Då ska man koncentrera all lycka till de veckorna, men blir oftast mest besviken. Jag vill hellre hinna leva lite hela tiden. För mig är heltid mer hinder än möjlighet.

Hon upprörs av mantrat som arbetsgivare, fack, myndigheter och omgivning ofta maler när någon är slutkörd: Att komma tillbaka.

– Hela samhällsmaskineriet vill att man ska tillbaka. Ingen slår näven i bordet och säger att den människan kanske inte alls ska tillbaka. Han eller hon kanske ska vidare. Visst kan det vara en trygghet för många att ta sig tillbaka, men de flesta vill nog utvecklas. Inte gå bakåt.

Framgångsrecept
Att arbeta ute i, och med, naturen har visat sig vara ett framgångsrecept för utarbetade. En majoritet av dem som fått diagnosen utmattningsdepression och som deltagit i rehabilitering med trädgårdsterapi vid lantbruksuniversitetet i skånska Alnarp kunde till exempel avsluta sin sjukskrivning. Där fanns människor som varit borta från jobbet i tio år.

Något som inte förvånar Rottneros trädgårdsmästare Annelie Johansson.

– Det går inte att skynda på arbetet i naturen. Det går inte att fatta några kortsiktiga, snabba beslut. Att jobba här är motsatsen till trädgårdsprogrammen på tv där jätteframsteg görs över natten.

Naturliga processer
Det kan bli jäktigt men aldrig stressigt, sammanfattar hon och Annika Hulu jobbet. Som när 15.000 sommarblommor anlände och skulle planteras ut i den 22 hektar stora parken för några helger sedan. Men nu, så här i slutet av juni, är de inne i skötselfasen. Då ska ogräs hållas under kontroll, gräs klippas och växter, blomster och rötter vattnas, vattnas, vattnas.

För att inte skynda på naturliga processer, eller på annat sätt bråka med jorden, används inga bekämpningsmedel på växterna i Rottneros. Vid angrepp används vatten och såpa. Men framför allt jobbar Annelie Johansson och de övriga 18 anställda i parken med att förebygga skador genom att vattna rätt och gödsla.

Att vårda den värmländska myllan skulle säkert ha glatt Selma Lagerlöf, vars Mårbacka ligger på andra sidan sjön Fryken. Annat var det nog för människorna i Gösta Berlings saga, i vilken herrgården i Rottneros park gick under namnet Ekeby och tjänade som traktens främsta inneställe för den försupne prästen och andra partysugna.

Litterär skugga
Självklart vilar författarens litterära skugga över allt som kan locka turister här i Fryksdalen. Rottneros park har Nils Holgerssons äventyrspark för barn, och Selma Lagerlöf-parken nere vid strandkanten. Men trädgårdsmästaren Annelie Johansson kan inte få nog av författaren. Däremot av framställningen av henne.

– Det går inte att tröttna på Selma Lagerlöf. Hon hade så mycket mer än den gulliga Nils Holgerssonsidan. Hon var så före sin tid. Eller så kanske hon satte fingret på viktiga frågor som gäller oavsett tid.

En som dock har tröttnat lite på idyllen är vaktmästaren Gino Pancetti. Han och trädgårdsmästaren Annelie Johansson är de enda två som är anställda i parken året om. Men till skillnad från Anneli, som gör sin andra säsong, har han skött herrgården och parken i 19 år.

Tidigare bodde han faktiskt i en av flyglarna som tillhör den privatägda herrgården.

– Men det blev lite väl nära till jobbet, säger han.

Allkonstnär
Så nu bor han med sambo och barn i stället i ett hus strax utanför parken. Han trivs fortfarande med jobbet, även om det kan bli lite ensamt på vintrarna när han, fram tills att Annelie Johansson började, har arbetet helt själv.

Liksom alla erfarna vaktmästare är han en allkonstnär som vet när och hur saker ska göras. Han säger att han sköter sig själv i stor utsträckning, och att ledningen alltid har haft stort förtroende för honom.

Det är mer Rottneros som börjar kännas lite litet, säger han. Gino Pancetti kom hit som turist från Chile med sina två barn i slutet av 1980-talet. Han drabbades inte bara av sagolandskapet utan även av kärleken.

Han blev kvar i Sunne kommun. Men nu är barnen äldre, och han och sambon börjar längta bort från det legendariska, men ensliga, landskapet.

– Det är en särskild kultur här. Jag vill gärna ha folk omkring mig, och dricka alkohol utan att bli så full. Vi funderar på Sydamerika eller Italien.

FAKTA / Medellön på 20.000 kronor

Enligt Kommunals senaste lönestatistik låg medellönen för park- och trädgårdsarbete på 20 100 kronor i månaden.
Nio av tio säsongsarbetare återgår till säsongsarbete år efter år. Många har a-kassa under vinterhalvåret.
Källa: Kommunal
och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

FAKTA / Sverige vackraste park

Rottneros park är en av tio finalister i tävlingen Sveriges vackraste park. Fram till mitten av augusti kan allmänheten rösta.
Parken ägs av en stiftelse och drivs av ett kommunalt bolag.
Arbetssäsongen började i april och slutar i augusti eller september. Sju är anställda, varav två året runt.
Dessutom tolv praktikanter, de flesta ungdomar med kommunala sommarjobb.
Här kan du rösta på din favoritpark.