Löner och arbetstider ska anpassas till företagens behov. Centrala avtal ska bara innehålla riktlinjer. Det hoppas arbetsgivarna på inför nästa avtalsrörelse.

– I första hand handlar det om lokal lönebildning. Tanken är att de centrala parterna ska komma överens om riktlinjer för den lokala löneprocessen, säger Jonas Milton, vd för arbetsgivarorganisationen Almega.

Han förklarar att arbetsgivarnas förhoppning är liknande när det gäller arbetstiderna. De centrala avtalen ska bara innehålla riktlinjer. De lokala parterna ska bestämma arbetstidens utformning

Företagens behov avgör lönen
I samarbetsdokumentet inför nästa års avtalsrörelse skriver arbetsgivarna att löner och anställningsvillkor ska anpassas av de enskilda företagens behov och på lång sikt ska företagen förfoga över rätten att fastställa en medarbetares villkor.

Det handlar om att arbetsgivarna satt upp regler för samverkan mellan de olika arbetsgivarorganisationerna. Hösten 2007 tillsatte Svenskt Näringsliv en arbetsgrupp för att skapa sådan regler.

Den uttalade målsättningen är att arbetsgivarna ska lyckas bättre än i förra avtalsrörelsen, då samarbetet brakade samman sedan Svensk Handel gått med på högre procentuella lönepåslag än industrin, som förväntades sätta märke och styra nivån på alla andra avtal.

Finns öppning
I det gemensamma dokumentet finns dock en öppning att sluta avtal som ligger procentuellt högre än den förväntade industrinormen. Arbetsgivarnas utgångspunkt är att lönepåslag och andra kostnadsökningar ska räknas i procent – inte i kronor och ören.

De skriver att det inte är nödvändigt att använda ett system där avtalsområden med tarifflön eller stela lönestrukturer automatiskt får lägre löneökningar än andra. I klattext kan detta läsas som att arbetsgivarna kan acceptera större procentuella påslag för vissa.

Inom handeln är lönerna i stor utsträckning centralt bestämda och de är lägre än inom industrin. Om de handelsanställda då får samma procentuella lönepåslag som industriarbetarna blir ökning i kronor och ören lägre. Därför kan Svenskt Näringsliv nu tänka sig större procentuella påslag till exempelvis de handelsanställda.

Industriavtal ska slutas först
Märkessättning är en central del i arbetsgivarnas samverkan. De vill att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska gå först. Tanken är att något industriavtal sluts först och löne- och kostnadsnivån i detta avtal ska fungera som norm för alla andra avtal.

De viktiga delarna i arbetsgivarnas avtalssamverkan rör avvikelser från lönemärket, villkor som påverkar rätten att leda och fördela arbetet samt villkor som påverkar kostnadsnivån.
För att undvika förra avtalsrörelsens kollapsade samarbete har arbetsgivarna en ny beslutsordning om något medlemsförbund inte håller med de andra och om någon vill avvika från märket.

Om en arbetsgivarorganisation avviker från den huvudsakliga inriktningen i samarbetet ska den organisationen ta upp frågan igen i sina beslutande organ, vilket betyder att Svenskt Näringsliv hoppas på att organisationen ska rätta in sig i ledet i en förnyad diskussion.

Om Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer är oeniga om något förbunds rätt att sluta avtal som avviker från märket kan styrelsen för Svenskt Näringsliv ta upp frågan. Under tiden ska de aktuella avtalsförhandlingarna göra uppehåll.

Samarbetsprinciper
Det här är ett sätt att få rättning i ledet med diskussion och påtryckningar. Svenskt Näringsliv betonar också att medlemsorganisationerna ska vara öppna och berätta för varandra om sina avtalsförhandlingar.

Almegas Jonas Milton säger att det här är arbetsgivarnas samarbetsprinciper. De ska fyllas med konkret innehåll. Hans egen uppfattning är att krisen gör att det inte finns utrymme för några löneökningar alls.