– Människor i Estland och Lettland föredrar sänkta löner framför en devalvering, hävdar Estlands LO-ordförande Harry Talliga.

Vid ett seminarium i Visby i dag, torsdag, deltog Harry Talliga i en diskussion om hur facket ska möte den ekonomiska krisen i Baltikum, och han gjorde snabbt klart att varken han själv eller hans organisation ser sänkt växelkurs som en utväg.

– Det verkliga problemet är inte för högt värderad valuta, utan finns i bristande produktivitet och ekonomisk struktur.

– Befolkningens psykologiska motstånd mot devalvering är mycket stort, inte minst därför att de baltiska ländernas valutor är nya. De har bara funnits i 16 år.

"Orimlig medicin"
Att länderna snabbt ska gå med i EMU och införa euron som valuta är ett mantra som den estniska och lettiska regeringen upprepar nästan dagligen. Det har fått motivera drakoniska nedskärningar i de offentliga utgifterna, framför allt i Lettland, där lärare och sjukvårdsanställda fått sina nominella löner halverade det senaste året, men även i Estland, där arbetslösheten beräknas stiga till 17 procent 2010.

I svenska ögon är den medicinen orimlig, konstaterar LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.

– Ett sådant vägval ska inte vara möjligt i ett EU där Lissabonstrategin fortfarande gäller, säger Wanja Lundby-Wedin. EU:s länder ska inte konkurrera med sänkta löner. Europa måste stötta de baltiska länderna bättre.

En annan väg
Europafacket, där Wanja Lundby-Wedin är ordförande, har stakat ut en annan väg. I sin Parisdeklaration från 28 maj i år kräver Europafacket bland annat att länderna ökar sina offentliga investeringar, håller uppe löner och bidrag så att konsumtionen inte faller, låter Europeiska centralbanken ta hänsyn till sysselsättningen i sin penningpolitik, och reglerar finansmarknaderna. ”Aldrig mer” ska ”finanskapitalet” få leda in världen i en liknande kris.

Torsdagens diskussion kretsade kring fackets möjligheter att få gehör för den här agendan. Bara var fjärde anställd i Europa är med i facket (i de baltiska länderna är organisationsgraden omkring tio procent), och därför är A och O att organisera fler, enligt Marie-Louise Knuppert, som företräder LO i Danmark.

– Vi måste visa att vi står på de baltiska arbetarnas sida, inte mot dem, när vi kräver att de ska ha samma villkor som svenskar då de arbetar i Sverige, betonar Wanja Lundby-Wedin.

– LO är för rörlighet på arbetsmarknaden. I ett EU-finansierat projekt ska vi undersöka hur baltiska arbetare kan delta i bygget av Citytunneln i Malmö och Norra länken och Odenplan i Stockholm med samma löner som svenska byggnadsarbetare. Det är ett konkret sätt att hjälpa dem genom krisen.