Unga är missnöjda med hur lönen bestäms. De vill ha mer individuell lönesättning och möjlighet att påverka lönen genom egna ansträngningar.

Den slutsatsen drar Almega och Ledarna av en intervjuundersökning som de låtit göra bland 1.500 förvärvsarbetande i åldrarna 25 – 30 år.

I avtalsrörelsen nästa år är det därför dags att ”modernisera” lönebildningen och sätta lönerna i samtal mellan arbetsgivaren och den enskilde anställde, hävdade de två organisationerna vid ett gemensamt seminarium i Visby i dag, måndag.

Öppet för tolkning
När opinionsinstitutet Novus Opinion frågar de unga om de är nöjda eller missnöjda med hur lönen bestäms svarar visserligen den största gruppen, så många som 38 procent, ”vet ej”. Medan 29 procent är ”ganska nöjda”.

Men färre än en av tio är ”mycket nöjda”, och Almega och Ledarna drar alltså slutsatsen att det finns ett utbrett missnöje.

– Man kan naturligtvis dra olika slutsatser, medger Arne Modig vid Novus Opinion. Vi har valt att sätta rubriken ”Få unga är nöjda”. Det aktiva stödet för dagens lönemodell är svagt.

Ett mönster förefaller i alla fall klart: Missnöjet är störst bland de unga som uppger att deras lön sätts helt genom centrala förhandlingar, medan fler är belåtna bland dem vars lön bestäms med inslag av individuella lönesamtal.

Svårt påverka lönen
De unga reagerar, enligt undersökningen, mot att de i så låg grad kan påverka lönen genom egna ansträngningar.

– 54 procent anser att de i ganska låg grad kan påverka sin lön genom sin insats och kompetens. Det är ett förskräckande resultat, säger Arne Modig.

Med undersökningen som grund hävdade en panel med företrädare för Almega och tjänstemannafacken Unionen, SKTF, Saco och Ledarna (men inget LO-förbund) att lönesättningen behöver bli mer individuell. Dessutom måste lönespridningen öka, enligt Sacoordföranden Anna Ekström, som anser att en nyanställd akademiker bör kunna tredubbla sin lön under yrkeskarriären.

Men såväl Ledarnas som Unionens, Sacos och SKTF:s kollektivavtal föreskriver sedan 15 – 20 år tillbaka att lönerna ska sättas individuellt.

Om detta är vad medlemmarna vill, varför är de inte nöjda?

– När våra medlemmar kommer till lönesamtalet har chefen varken mandat, vilja eller ork att sätta lönen indivuduellt, svarar Anna Ekström.

– Individuell lönebildning kräver jättemycket jobb, och därför är intresset ute i företagen lågt, bekräftar Unionens förhandlingschef Nicklas Hjert.

Tecken på individualisering
Men Bengt Huldt, vd för Industriarbetsgivarna, där fyra arbetsgivareförbund inom bland annat gruv- och stålindustrin ingår, tycker inte att individuell lön bland tjänstemän är något problem. I praktiken har de flesta tjänstemän i industrin en individuell lönekarriär att se fram emot.

– Svårigheten gäller arbetarna. När en 18-åring börjar vid en verkstad kan han redan se sin slutlön som 65-åring, den är på sin höjd 5.000 kronor högre än ingångslönen.

– Det är förödande. Men när jag träffar Harry Rantakyrö i Gruvtolvan måste jag köpa arbetsfred, och då är indivuduella löner omöjligt.

På sikt tror Bengt Huldt ändå att också LO-medlemmarna i hans branscher kommer att vilja ha mer av individuella löner. Han ser redan sådana tecken:

– De enkla jobben är borta i processindustrin. Kompetenskraven har ökat. Också gruv- och stålarbetare vill känna att de får betalt för att utbilda sig och ta mer ansvar.