KRÖNIKA. Google tjänar storkovan på att sälja annonser kopplade till vad du söker efter. En automatisk auktion bestämmer vilket företag som hamnar högst upp och hur mycket de ska betala för varje klick.

Det rör sig om miljontals budgivningar per dag för att nå fram till en målgrupp man redan på förhand vet att de är intresserade av till exempel modelljärnvägar.

Världen över.

Med kreditkortet inom räckhåll.

 

Du blir en handelsvara
Google tillhandahåller även hemlig kunskap om vilka sökord som hänger samman med vilket köpbeteende. Deras insikter är förmodligen helt häpnadsväckande, och växer för varje dag av miljontals transaktioner.

Du får gratis tillgång till deras kunskap, och i gengäld blir du en handelsvara – eller rättare sagt kunskapen om hur såna som söker efter det du söker efter kan förväntas bete sig som konsumenter.

Det är inte lite skrämmande.

Sånt som individualitet och viljans frihet känns plötsligt väldigt relativt och man får lust att göra uppror.

 

Upp ur mardrömmen
Att upptäcka att man är programmerad och förtvivlat börja söka efter den knapp eller det kommando som gör att man vaknar upp igen och blir sig själv.

Kanske till och med slumpvälja bara för att vara säker på att inte falla in i ett förutbestämt mönster. Ge sig in i butiken med förbundna ögon.

Problemet är då bara att varorna exponeras enligt en liknande princip. Det som säljer mest står närmast till hands och är flest till antalet. Så att sannolikheten för att man ska hitta samma sak som alla andra blir enormt stor.

Vilken mardröm.

Att börja tänka

Hur jag än handlar är det inte jag som handlar. Och det duger heller inte att bli handlingsförlamad.

Det är här tänkandet kommer in. Som enda möjliga motvikt mot paniken.

Man skjuter upp klickandet. Och reflekterar över vad man vill. Eller gör nånting helt annat istället.

Att reflektera över vad man vill kan bli hemskt smärtsamt. När man ”tänker på saken” leder det till att man börjar tänka på vad saken betyder för en själv. Varför fortsätter jag bygga ut min modelljärnväg fast jag är 42 fyllda?

Att göra nånting helt annat är betydligt trevligare. Och betydligt mera effektivt mot konsumentpaniken. Kanske till och med göra nånting för nån annan.

Till slut vet man

Under tiden arbetar hjärnan tills man till slut vet vad man vill. Hjärnans enorma tankedjungel som åtminstone än så länge är mycket smartare och effektivare än hela Google bara man ger den tid.

Tid.

Det är vad klickstressen egentligen handlar om.

Tid att bli sig själv igen. Och sen kanske köra ett par varv med modelljärnvägen. Eller fundera över vilket slags samhälle man vill att barna ska växa upp i.